Cykla i Sydtyrolen.

I byn finns knappast en plan yta, antingen är det upp eller ner. Här är jag på väg ner från hotellet. 17% lutning på backen, syns inte på bilden.

Vi har nu bilat genom Europa ner till Sydtyrolen i norra Italien. Lite mera precis i kassiano/San Cassino, alla orter här har både tyska och italienska namn. Vi har bokat boende och start i ett stort motionslopp här Marathona dels Dolomites genom Velo Monaco.

Det är ex proffscyklisterna Veronica och Gustaf Larsson som driver det så lite cykelturer i grupp för att kolla in banan och omgivningarna blir det innan loppet. Gruppen är lite spretig både med många internationaliteter och i kapacitet.

Gruppen samlad och ska cykla några av klättringarna som är med i loppet. Dessutom har vi följebuss med vatten, energi och Therese som fotar (tex denna bild.) Veronica berättar lite om dagen.

Jag känner mig direkt osäker i utförskörningen, speciellt serpentiner med dold sikt. Att få möte i en kuva och inte kunna hålla linjen känns läskigt. Jag avundas helt plötsligt alla med skivbroms och ångrar att jag tog carbonhjulen. Tankar som att jag kommer inte att klara loppet om jag känner så här kommer!

Har ju hört tipsen om att bromsa innan kurvan, hålla i bocken och kolla dit jag ska tusen gånger. Tror att det sitter i huvudet mest. Men efter att ha cyklat några dagar här känns det mycket bättre.

Att vara ute så här leder ofta till att man träffar härliga människor. Har man även cykelintresset gemensamt finns det alltid någonting att prata om. Lotta och Tony bor på samma hotell och är precis sådana bekantskaper. Lotta är en riktigt duktig cyklist. Hon cyklar till vardags med team Le’Echelon ett tjejgäng som i våras gjorde ett försök att gå under 4 timmar på halvvättern som är 150km. Hon är riktigt stark och snabb både uppför och smidig i utförskörningen och ger mig tipset att riktigt trycka ner pedalerna i svängarna utför. Det fungerar faktiskt för mig och cykeln går stabilare och håller linje i svängen.

Ett annat par från Sverige är med på resan och det här är nog enda gången som jag cyklar före Tony och Lotta. De är båda starka uppför och kan tryggt susa ner för branta serpentiner.
Fösrsta dagen vi cyklar i grupp berättar jag att jag tycker det är så jobbigt att cykla utför. Gustav ger mig några bra saker att tänka på och att inte tänka så mycket kanske.
Det vimlar av cyklister överallt. Här kan man se de senaste, dyraste men också många stålcyklar med ramväxel. Naturligtvis är Italienska märken väldigt populära.
Nöjd cyklist 😊
Uppe på Passo Falzarego som också ska bestigas under loppet.
Rätten framför alla andra apfelsrudel. Naturligtvis provar jag det som cykelfika.
Lotta Nilsson och jag i tröjorna man får när man anmäler sig till loppet. I år är tjejernas tröjor vita och herrarnas blå. Man får också en väst som är på tok för varm i det här vädret, iallafall fall för svenskar.

Att Italien är ett cykelälskande land råder inga tvivel om. Vägarna är ganska smala och hearingen vägren så det gäller att hålla tungan rätt i munnen när stora lastbilar kör om och ska de svänga tar de upp hela vägbanan och det är bara att vänta. På loppet är alla vägar avstängda och bilfria.

Är ni nyfikna på loppet kommer en blogg om det längre fram. Ha det gott!

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *