160 mil på Sverigeleden Göteborg – Piteå Ruttplanering

Bilden är lånad från Svenska Cykelsällskapet och jag har svartmarkerat min färdplan

Det tar ett par dagar tills man landar i semesterkänslan och jag hann knappt komma ner i varv när jag åker på en rejäl förkylning med halsont. Ni vet när man sväljer och börjar fundera på om det gör ont och sväljer ett par gånger till och inser att sjutton också jag håller på att bli sjuk.

Ja ja det är som det är men nu finns inte bara lite mer tid, utan också ro att planera min Sverigeresa – när jag ändå inte kan cykla eller bada. Stay positive!

Sverigeleden ska vara skyltad hela vägen från Trelleborg till Karesuando, jag kommer dock cykla Göteborg till Piteå där mina svärföräldrar bor. Efter lite noggrannare genomgång av Sverigeledens kartor blev mina 150 mil istället 160 mil! My bad, en extra cykeldag men vad gör det tänker jag från soffläge just nu. Får se hur det känns sista dagarna på cykeln?

 Det finns väldigt knapphändig information men det är en cykelled som ska gå längs cykelbanor (genom städer) och längs mindre landsvägar och en och annan grusväg ute på landsbygden. Jag har fått göra ett val, antingen få tag i en fil att ladda ner till min cykeldator eller planera i ett program som Komoot som man sedan laddar ner men jag har valt att köra efter skyltning. Jag har inte hittat någon bra färdig rutt som löper längs leden och jag är lite osäker på strömförsörjningen. Det blir alltså skyltar och kartor.

Ingen cykling, sol eller bad – planera resa, läsa jobbmail och snora

Eftersom jag inte gjort någon liknande resa tidigare, på cykel med packning så gjorde jag ett litet genrep och cyklade Kattegattleden (40 mil) som finns att läsa som ett tidigare blogginlägg. Under den resan ville jag känna vad som är en rimlig dagsetapp, i längd och timmar och testa lite utrustning. Det är stor skillnad att cykla 15 mil på racer under ett antal timmar utan packning på landsväg jämfört med en lastad cykel längs cykelbanor och där man samtidigt ska ha koll på navigationen/skyltar. När man sedan lägger till några ytterligare parametrar som väder och att man cyklar varje dag i 10 eller kanske 14 dagar (eller mer) så är det helt klart en skillnad. Jag kommer inte heller komma fram till en bäddad säng och mat, jag kommer sova mestadels i tält och proviantera mat längs vägen. Har dock med ett matförråd och nödproviant. Ingen följebil längs vägen så jag får förlita mig på mig själv och lösa de situationer som uppstår. Packningen blir därför väldigt viktig. Att ha med så lite som möjligt men ändå det som är viktigt. Ingen överflödig lyx alltså!

Planen är dagsetapper på 10 upp till 15 mil/dag. Jag vill ha marginal och känna att det finns tid att njuta av resan och tänker därför att vissa dagar kan bli färre mil och det kan också bli någon vilodag. Resan i sig är viktigare än målet. Det mesta är roligare när man reser tillsammans med någon men den här resan gör jag solo, fördelen med att resa solo är att man träffar många fler människor än om man har resesällskap och man har bara sig själv att anpassa sig till. Sanning att säga så fanns det ingen som ville hänga med heller. Hmmm undrar varför, de flesta tycker att det är lite halvgalet?

När? Så fort som möjligt, bara min förkylning ger med sig. Helst spöregnar det inte min första dag så vädret får vara lite avgörande så gott det går i alla fall. Blött blir det säkert under resan men det hade varit trevligt att slippa regn den första dagen.

Nästa inlägg kommer handla om min utrustning så vi hörs snart igen!

Ha det gött och passa på att cykla och bada, jag är inte bitter, inte alls…

//Maria

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *