Meditation

Haft en ganska tuff vecka mentalt när det kommer till min träning/tävling.

Med först Jönköping 70.3 i söndags som kändes jättebra men jag höll mig bittert till min plan att endast springa 8 av de 21km och gå resten för att inte överanstränga skadan. Men tanken på vilken prestation jag skulle kunna gjort om jag var hel gjorde mig både besviken, irriterad och motiverad!

Kroppen var stel och träningsvärk dagarna efter men ändå nöjd över att skadan inte kändes värre. Tog ett lugnt joggingpass på onsdagen enligt plan och efter det började skadan kännas värre. Torsdag och fredag var det ännu värre. Hade tänkt jogga på fredagen men flyttade det till lördagen och kortade av passet. Kändes aningen de första kilometerna men sedan började det kännas bättre. Efter mina 40min jogg kändes det ändå helt okej. Kom hem, duschade och PANG nu var det värre. Det gjorde plötsligt ont att stå på ett ben igen som det gjort i början när jag fick skadan. Här kom deppen.

Alla mina tankar om tävlingar i sensommaren blåste bort direkt. Jag som älskar att tävla. Varför kan jag inte få vara hel? Orättvist. Det var så mina tankar snurrade runt. Igår (söndag) drog jag ut på ett långpass på cykeln.

Tre timmar bara jag och min tempo. Egentid, rörelse, frisk luft, sol och jag började tänka positiva tankar igen. Jag får vad glad för det jag KAN göra. Rehaben får ta den tiden det tar. Jag kommer komma tillbaka. Men jag ska inte stressa. Långpass på cykeln är som meditation för mig. Hinner tänka så mycket olika tankar och komma till bra slutsatser (oftast).

Nu ska jag ta nya tag, göra det jag kan, vara positiv och njuta av sommaren!

Kram från Sofia

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *