Passo Stelvio, en cykelupplevelse!

Ett helt vanligt berg, eller en klassisk stigning! Man väljer ju själv hur man tänker. Stigningen har främst blivit känd genom Giro de Italia. För mig har den stått på listan av stigningar jag gärna vill göra och förra året cyklade vi ju den kända franska stigningen upp till Alp du Huez som ofta varit med i etapper i Tour de France. Nu när vi var i närheten av det här kända passet kände vi att det bara var att passa på.

Många cyklister åker hit för att cykla. Nästan i klass med Motala eller hur?

Vi startade ifrån Prad am Stilferjoch Prato allo Stelvio. Alla samhällen har namn med Stelvio med, ja nästan. Vi hade hört att det var svårt att hitta parkering men vi hade tur och hittade ett parkeringshus som var gratis på söndagar. Just den dag vi var där och det var ju skönt att inte komma tillbaka till en kokande bil. Vi satte ihop cyklarna och packade fickorna fulla med handskar, regnjacka, ärmar och väst. Lite gel var också bra. Trots att det var 25 grader visste vi att det skulle finnas snö kvar där uppe. Bäst att vara beredd, vi har gjort misstaget att ha för dåligt med kläder en gång på Gran Canaria topp Pico de la Nieves för några år sedan. Särskilt händerna var jobbigt att frysa om när man behöver kunna bromsa utför.

Passo Stelvio sett uppifrån. 2757 m.

Alltså ca 25 km uppförsbacke väntade snittlutningen är 7% och räknas som en HC stigning. Det som är bra med att cykla uppför är att man hinner se sig om och kolla in allt fint efter vägen. I alla fall om man cyklar så sakta som jag. Men de flesta cyklar sakta det är inte många cyklister som cyklar om. Det är nog lite respekt för det här berget. Det finns även parkeringar efter vägen så man kan korta av turen och behöver ju inte cykla hela. Man passerar flera fina vattenfall och några fina byar. Många liftar finns så man förstår att här åks det mycket skidor på vintern. I en av byarna man passerar är Gustav Thöni född, han tävlade på Stenmarks tid.

På toppen är det en annan idrottsman som man hyllar, Fausto Coppi en klassisk cyklist som räknas som en av de riktigt stora.

Det går att cykla upp ifrån två olika håll och när vi är på toppen upptäcker vi att ett cykellopp pågår ifrån andra hållet! Tur att vi valde det här hållet!

Uppför är det varmt…nedför riktigt kallt.
Lite bilder hör till och souvenirer såklart!
Så långt upp man kommer men cykelvägen är smal och jag cyklar nära snön för det är högt.
På topp! Jag är inte helt bekväm med att stå så nära kanten med ryggen emot.
25 km utförsåkning men det gäller att se upp! Fullt med bilar, mc och bussar i kurvorna.
48 serpentiner avklarade åt båda hållen!✅

Avslutningsvis vill jag bara säga att det här var helt klart en upplevelse att cykla så ta chansen om ni är i området.

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *