Laholms 3-dagars

Detta är utan tvekan det bäst arrangerade motionsloppet jag vet! Det är mysigt häng innan och efter, banan är klanderfritt pilad, det finns pannkakor i en av depåerna varje dag och målgångsmaten är jättegod. Dessutom får man allt detta till en väldigt liten peng! 1000kr för lopp i dagarna 3 – det är inte dåligt det. Lägg till 200kr/dygn för camping med el på idrottsplats endast för cyklister – hur bra?! Tidigare år har loppet varit 6 dagar men nu alltså kortats ner till 3. Vi har kört samtliga etapper på tandem de andra gångerna jag varit med, men i år bestämde vi att vi bara skulle köra tandem sista dagen. Det är så himla skoj med tandem, men det är också precis lika tungt! Vi har inte nytta av att ligga på rulle, vi kan inte sluta trampa och glida med för då tappar vi all fart. Det är trampa, trampa, trampa, trampa som gäller. Minsta motlut känns som ett berg och då kan ni tänka hur en redig backe känns. Förutom nedför då – där rullar det på bra kan ni tro!

Brian har byggt ett hopfällbart golv till vår bil. När vi kör har vi madrasserna på ena sidan och golvet = sängbotten uppfälld så att cyklarna kan stå där. Vi packar allting i lådor som passar perfekt in under golvet i madrass-sidan. När vi står uppställda bor cyklarna i tältet och vi sover kungligt på likadana madrasser som vi har i sängen hemma. Älskar!
Foto: Brian Malmberg

Vi ställde upp fina campingbilen och vårt uppblåsbara tält på torsdagskvällen för att slippa gå upp sådär snortidigt på fredagen då det var dags för etapp 1. 14 mil och drygt 900 höjdmeter skulle avverkas. Vi bestämde att vi skulle köra på var för sig men att Brian skulle vänta på mig i pannkaksdepån så vi kunde sällskapa sista milen till mål. Sagt och gjort! Vi trödde på bra båda två och när jag kom fram till pannkaksdepån låg min snygging och väntade i gräset. Efter pannkakorna drogs tempot i klungan upp och i sista långa backen flög jag av. Brian var långt fram och märkte inte att jag var rökt och eftersom jag inte var så sugen på att cykla de sista två milen ensam ringde jag en signal till honom. Han vände direkt och var min egen draghäst ända in i mål! På kvällen blev det grill, mys och kvällspromenad följt av däckning och sovande uppladdning inför lördagens bergsetapp.

Jag kände mig riktigt pepp på lördagen. 13 mil och 1400 höjdmeter bjöds det. Vi bestämde samma upplägg som dagen innan, fräsa på var för sig och ses i pannkaksdepån. Han är verkligen go min man som vill vänta in och cykla tillsammans i mål ❤️ Det gick undan i klungan denna dagen också. Snabbare än fredagen. Vi var runt 40 pers som alla gick runt – korta förningar och högt tempo. Snyggt samarbete och riktigt roligt! Efter 7 mil började mitt ena knä gnälla och det var ett helsike att trycka i backarna. Tur man har två ben! Blev rätt trött av att bara trycka med det ena och det kändes enormt långt kvar. Skönt då att ha ett delmål efter 106km där Brian och pannkakorna väntade. Knäet fortsatte bråka och i sista små backarna fick jag en hand i ryggslutet. Välkommet för bägge benen faktiskt. Och vi kom i mål glada i hågen även denna dag! På kvällen träffade vi ett par kompisar och åt på rökeriet nere vid ån. Så gott och jättetrevligt. Kompisarna, Ann och Jerker, bor 4 mil ifrån oss men vi har bara träffats på Mallorca innan. Kul att både cykla ihop och käka hemmavid!

Årets Cykeltjejer outfit fick det bli på bergsetappen! Paddingen (3D) i Kalas pro brallor är outstanding. Det är den enda som funkar för oss på långa lopp. Så glad att jag förutom cykeltjejer kläderna även har klubbkläder, guidekläder och vår egen design från Kalas (se sistnämnda på tandemfotot nedan. Den är cool!). Foto: Gary Jones
När man cyklar så hårt att man blir suddig… ja då vet man att man tar i tillräckligt!

På söndagen hade det lovats regn och åska. När klockan ringde 06.30 hoppades jag nästan att det skulle vara oväder. Jag var så trött! Men vädret var bra och det var dags för tandemturen så när jag väl vaknat till liv kändes det himla mysigt ändå. Vi körde på riktigt hårt i början. Upp och drog förstaklungan i ett par kilometer tills det började bli böljig terräng. Då vinkade vi hejdå och tog det lugnare ett tag. När vi kom till dagens enda rejäla backe fick vi bita i ordenligt. Tufft men kul! Efter ett tag kom det en kille och cyklade om oss. När det började gå lite nerför cyklade vi i vår tur om honom. Då blev han arg! Han spurtade om oss när det brantade till igen och s k r e k till oss: ”DET DÄR ÄR FUSK!” ”DET BORDE FÖRBJUDAS” ”NI ÄR TVÅ PÅ CYKELN OCH DET ÄR SOM ATT CYKLA ELCYKEL” Vi bara skrattade och skakade på huvudet. Vi har fått höra det sååå många gånger – att tandem är fusk. Men det är så grymt mycket jobbigare än att cykla racer själv. Cykeln väger 28kg. Till det vår sammanlagda vikt på 140kg. Inget lätt ekipage direkt. Men men, han var nog bara rädd att vi skulle komma före honom på detta motionslopp och ta alla prispengar 😄

Precis efter start. Fullt fokus!
Foto: Gary Jones

Hur som helst, nedför dagens jättebacke gick det undan!! Som att åka bergodalbana för mig där bak. Ni vet, jätteroligt och lite läskigt samtidigt. Vi körde på bra och hade svinkul meeen sen fick vi punka. 1000000 flugor bet Brian när han skulle byta slang (jepp, det är han som sköter sånt!) och när det äntligen var klart så märkte vi att slangen var sönder. Inte hade vi numret till servicebilen heller. Så vi var beredda att behöva gå sista 40km. Lite buttra vid detta laget. Men då kom Lars! Han stannade, gav oss sin slang och patron, önskade lycka till och jagade ikapp sitt gäng igen. TACK Lars! Vi är enormt tacksamma att du stannade och att vi slapp gå! Pannkakor fick vi även denna dag och regnskurarna som kom x2 har vi redan glömt. Söndagskvällen spenderades i soffan med Tour de France, kebabtallrik och benen i högläge. En liten tupplur och massor med läsk blev det visst också. Balans!

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *