170 mil på cykeln genom Sverige

När jag rullar ner för backen hemma vet jag inte riktigt vad som väntar.

Jag vet att det kommer bli en utmaning med säkert flera motgångar, jag ska cykla långt under många dagar och jag har aldrig gjort något liknande innan. Jag ska cykla till Piteå längs Sverigeleden!

I min packning finns bara det allra nödvändigaste, jag är ändå väldigt tungt lastad.

Innan jag ens kommit ut ur Göteborg känner jag mig vilse. I alla vägbyggen är det omöjligt att följa Sverigeledens skyltar. GPSen visar att jag ska cykla där det är avstängt. Med Google maps hittar jag ut ur Göteborg men funderar på hur sjutton det här ska gå.

Under de följande 11 dagarna kommer mina dagsetapper bli långa:

Dag 1: Torslanda – Göteborg – Timmervik 17 mil

Dag 2: Timmervik – Nysäter 13 mil

Dag 3: Nysäter – Hagfors 15 mil

Dag 4: Hagfors – Ornäs 18 mil

Dag 5: Ornäs – Alfta 15 mil

Dag 6: Alfta – Hassela 17 mil

Dag 7: Hassela – Graninge 16 mil

Dag 8: Graninge – Junsele 11 mil

Dag 9: Junsele – Åsele 14 mil

Dag 10: Åsele – Norsjö 16 mil

Dag 11: Norsjö – Piteå 17 mil

När jag kommer fram och tittar på min färddator har jag cyklat:

170,6 mil

88,47 timmar effektiv cykeltid

Medelhastighet 19,21 km/h

Max hastighet 54,02 km/h

De tuffaste utmaningarna under resan är de dagar då jag cyklar mil efter mil längs helt ensliga grusvägar. En av dagarna går åskan, det spöregnar och himlen lyses upp av blixten. Jag känner mig ensam och liten, stannar inte utan fortsätter cykla. Jag vet att jag blir kall om jag stannar i regnet så jag fortsätter. Ett par timmar senare spricker det upp och solen tittar fram. Solen och fartvinden torkar mina blöta kläder på kroppen.

Dag 9 cyklar jag fel direkt när jag ska ut ur Junsele. Missar en skylt och cyklar mer än 3,5 mil i fel riktning innan jag upptäcker mitt misstag. Jag har cyklat flera timmar längs en dålig grusväg och är framme i den lilla byn Grundtjärn. Jag vill bara lägga mig ner och gråta men det är ingen idé, det finns ingen där, finns ingen som kan hjälpa och det finns ingen som ser. Under alla dessa timmar ser jag bara två människor, en tjej med jättelångt ljust hår som jag känner igen. I efterhand visar det sig vara Jonna Jinton (tjejen som flyttat från Göteborg till Grundtjärn för att hon trivs bättre på landsbygden). Jag tvingas cykla tillbaka alla mil för att ta mig tillbaka till Junsele, det blir sammanlagt 7 extra mil.

Jag får punktering precis före Lycksele och lyckas klämma sönder en av mina två extra slangar. Mina tubeless ready fälgar och däck är tighta och tillsammans med ett extra punkteringsskydd – en remsa man lägger mellan slang och däck är det supertight att kränga av och på däcket. Andra gången gillt och jag kommer iväg, ett par timmar sen.

Även sista dagen får jag punktering, mitt bakdäck börjar bli slitet och förmodligen har jag något vasst i däcket som orsakar punkteringarna. Min man Daniel som ska möta upp mig ett par mil senare för att cykla sista milen in i mål kommer nu tidigare och gör mig sällskap, hjälper mig med punkteringen. Energin är slut och mina händer är också helt kraftlösa. Jag har svårt att räta ut fingrarna och ännu svårare att kränga av däcket. Otroligt skönt att få sällskap.

När allt börjar blekna så kommer människorna jag mött längs vägen, som med sin gästvänlighet och generositet vara det jag alltid bär med mig. Glada heja rop längs vägen, middag hos främlingar, mannen i permobil som fått en stroke – som jag sitter hemma hos och dricker kaffe. Mona och Gösta som bjuder på middag och dagen efter åker och köper slang till mig. Damen i en liten by som jag inte minns namnet på som kramar om mig innerligt önskar lycka till. Magdalena Enges och hennes man som kommer och möter mig en morgon för att cykla en bit och fika. Många mer finns på listan – stort tack! Jag vill också tacka alla er som hejat på Instagram. När det känts motigt har jag tänkt på era kommentarer – tack snälla!

För er som är nyfikna på min packning följer en liten summering nedan:

I väskan bakom sadeln har jag sovsäck, liggunderlag och ett litet enmans tält fastsatt utanpå.

I de två väskorna på framgaffeln har jag extra cykelkläder (4 set) och kartor, lite frystorkad mat och ett litet Jet boil kök för att koka upp vatten. Snabbkaffe och en mugg (nästan livsnödvändigt om man frågar mig). På styret har jag två väskor, i den större ett Gore-Tex ställ, Seal skinz strumpor och handskar (vattentäta). I den mindre väskan har jag en vindjacka, väst och ett gäng bars och solkräm. En supertunn regnjacka som jag ska kunna cykla i (Gore-Tex stället är för varmt och mer i nödfall eller om jag blir nedkyld). Ett set kläder som jag har när jag inte cyklar och en liten necessär med bara det nödvändigaste.

Jag har två vattenflaskor som är så stora som jag kan få plats med i ramen och en extra vattenblåsa på 4l nerpackad.

2 slangar, multiverktyg, kedjelås, däckavtagare och en miniolja till cykeln.

Om någon vill läsa lite mer om mina dagsetapper eller se fler bilder så finns mer på min Instagram

maria.ohlund

Ha det gott och passa på att njuta av sommaren! Själv njuter jag med familjen och planerar nästa äventyr – en vandring i Sarek.

//Maria