Mot nya äventyr i Sarek och vildmarken

Jag hinner knappt landa från min cykelresa genom Sverige när det är dags för nästa äventyr – fjällvandring i Sarek. Vi har under ett par års tid fjällvandrat genom olika dalgångar i Sarek och den här gången vill vi se Njoatsossjöarna, Axel Hambergs gamla väderobservatorium och bestiga Pårtetjåkkå, en 2000 m topp.

Verkligheten kommer till mig när jag sitter i helikoptern och tittar ner över Tarraluoppal stugorna, strax utanför Nationalparksgränsen, jag är äntligen här efter ett par månaders planering när vi läst på om olika färdvägar. Vi vet att vi kan komma att möta några svårigheter i form av vad om inte vädret (vattenflöden) är på vår sida.

Helikoptern sätter av oss och vi börjar vandra upp för fjället från Tarraluoppal, vi ska runda ett bergsmassiv och vika av ner mot dalgången Njoatsosvagge. Innan vi kommer så långt slår vi läger för kvällen vid en fantastiskt vacker fjällsjö. Det kommer en hel hjord nyfikna renar och hälsar oss välkomna där vi lagar middag och tar ett kvällsdopp i sjön.

Vår färdväg går längs de tre Njoatsossjöarnas västra sida. Vi vadar Luohttojåhkå (som kan vara svårvadad men vi har tur för det har inte regnat på ett par veckor och vattenstånden är låga), vandrar vidare ner genom dalgången för att vika upp mot fjället där vi har en stigning på 540 höjdmeter.

Vi kommer ner till de vackra Njoatsossjöarna, ännu vackrare än vi trott med de branta sluttningarna och det blågröna vattnet.

Under dagen blåser det upp och uppe på kalfjället blåser det rejält. Vi har inga färskare väderleksrapporter än de som vi studerat precis innan vi lämnade civilisationen, de är nu tre dagar gamla och inaktuella. Vi funderar på hur det ska gå med vår bestigning i den rejäla blåsten. Vi packar en liten dagryggsäck med massa bars, knäckebröd och nötter som ska räcka som färdkost under vår bestigning som vi beräknar tar ca 6 till 8 timmar.

Vi tittar upp mot toppen och skymtar en liten prick som måste vara observatoriet och håller tummarna för att vinden ska mojna.

Den lilla pricken på åsen är observatoriet

När vi stiger upp tidig morgon och tittar ut genom tältet ligger dimman tät, väldigt tät. Vi inser att om inte molnen skingrar sig så kommer vi inte kunna göra någon toppbestigning utan att ta allt för stora risker. Vi har inte heller någon mobiltäckning för att se hur vädret kommer se ut de närmsta timmarna.

Tältet molntäcket som är ogenomträngligt för solen

Efter frukost och en stunds dividerande så beslutar vi att berget står kvar, vi tar inte risken i dimman (vi ska vandra upp längs en bergskam och behöver sikt för att inte hamna i något stup eller ravin). Vi har inte heller tid att vara kvar ett dygn för att vänta på eventuellt bättre väder så vi fortsätter vår vandring.

Vi tröstäter hjortron och konstaterar att vädret har klarnat och det hade varit perfekt för en toppbestigning.

När vi kommer ner från kalfjället, nedanför trädgränsen väntar sly och björkskog. Inte ett fotsteg utan stenbumlingar.

Men det finns ett till observatorium, idag nedanför trädgränsen, då precis ovanför. Vi får nöja oss med att besöka detta och titta på diverse 100 år gamla mätinstrument.

Det är varmt och vi är osäkra på om vi ska hitta någon tältplats. Man kan väl sätta ner tältet någonstans men vi behöver rinnande vatten till dryck mat och om möjligt någon liten sjö eller bäck så vi kan bada.

Med 15 km kvar till Kvikkjokk (vår slutdestination på vandringen) hittar vi en kulle precis vid en liten sjö med en bäck. Men under trädgränsen trivs också myggen. Så efter badet var det bara att marinera sig i Djungelolja.

Vår sista tältplats vid en fin liten sjö som var perfekt för ett kvällsdopp

Sista dagen vandrar vi de sista 15 km till Kvikkjokk där vi tänkt sova på fjällstationen och äta middag. Trötta och med skavsår räknar vi ner de sista km, tror vi. Men det är fullt och vi får vandra vidare.

Vi slutar på Årrenjarka fjällby som visar sig vara ett ännu bättre alternativ än fjällstationen. Fantastiskt god mat, service och underbart sköna sängar. På morgonen äter vi frukost och tittar ut över sjön Saggat från strandkanten.

För min del blir det vila någon dag för att sedan hoppa upp i cykelsadeln igen.

Hörs snart!

//Maria

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *