CYKELVASAN a la Happybikerchicks

Ska ni cykla Cykelvasan? Sms:et från Cykeltjej-Hanna kom 22.30 en måndagkväll i början av juni.

”Nej inte vad vi vet”, svarade vi.

”Synd. SVT har fått upp ögonen för er och skulle vilja ha med er i ett bredd-reportage om just Cykelvasan”. Okej, man kan väl ändra sig… ”Japp, vi ska cykla Cykelvasan😊”

Innan midnatt hade vi bestämt oss. Ingen kan anklaga oss att vi inte är spontana när det gäller att hitta tillfällen att göra det bästa vi vet, nämligen att cykla…

På tisdagsmorgonen gnuggade vi oss i ögonen och tänkte lite närmare på den lilla detaljen ”SVT skulle vilja ha med er i ett bredd-repotage…” Ingen av oss gillar egentligen det där med att vara i fokus. Än mindre vara med i TV. Det kändes läskigt utan att vi någonsin hade provat. Men den där ”bredd-tanken” den gillade vi…Den är ju viktig att sprida. Ni vet den där ”kan vi så kan alla”…

Cyklingen har ju gett oss så mycket CYKELLYCKA. Och om någon nu ska bära de glada cykeltjejernas fana – ja då kan det faktiskt lika gärna vara vi!!!

Två veckor senare kom Hjalmar från SVT Sport och hälsade på oss i Steninge, och ville hänga med oss i några timmar när vi cyklade våra vardagsrundor. Det var en grymt vacker sommardag. Varm som tusan. OM Hjalmar hade varit våran cykeltränare så hade vi varit elitcyklister nu. ”Kan ni komma i den där backen en gång till?” Kan ni komma i den där backen EN gång till…”. Bara Eeeeen gång till???? Vi cyklade och svettades, skrattade och flåsade. Hjalmar älgade efter med kameran i högsta hugg. Intervjun efter cykelpasset blev som en parodi på Piff och Puff på julafton. Vi babblade, pratade i munnen på varandra, svamlade, stammade…Herregud vad vi skrattade när Hjälmar hade åkt hem. Hur han skulle få ihop några minuters inslag av det här materialet, det blev nog hans egna Cykelvasa-utmaning…

Hjalmar – vår oväntat hårda cykeltränare

Men nåväl, nog om den lilla detaljen. Nu startade ju resan mot Cykelvasan plötsligt med en rivstart! Sommarens, ovanligt få, cykelturer ägnades mestadels åt grusvägsrallyn. Vi som normalt sett mest ägnar oss åt cykling i de vackraste miljöerna prioriterade plötsligt val av runda efter att efterlikna Cykelvasan så mycket som möjligt. Drömtider började diskuteras. Och faktum är att omväxling förnöjer. Det är kul att också utmana sig prestationsmässigt ibland. Bara det är man själv som håller i både roder och taktpinne. 4 timmar blev vår drömgräns. Helt taget ur luften egentligen, men en jämn och bra siffra. Inte omöjlig att nå. Inte heller världsviktig att nå.

Hur blev vår livs första Cykelvasa nu då?

På lördagmorgonen packade vi shorts och sandaler i ombytesväskan eftersom Lisa hade kollat väderappen och den visade 24 grader och sol i Mora vid förväntad målgång. Vi en närmare koll, lite längre fram på dagen visade det sig att det även finns ett Mora i Minnesota…

Solen sken med sin frånvaro. Men det gjorde även regnmolnen till att börja med. Vi hade turen att både hinna starta och cykla en rätt så bra bit av loppet innan himlen öppnade sig över oss.

Vi blev glatt överraskade av variationen på underlaget. Det var inte alls bara grusvägar att cykla på som vi trott. Mindre sandbelagda och flowiga vägar varvades med större vägar där man både kunde cykla på i bra tempo och samsas om utrymmet med många cyklister. Alla de klassiska vasaloppsdepåerna och fäbodvallarna utmed banan är naturligtvis underbara att få uppleva på cykel.

Stämningen var på topp. Det är finfint att cykla många tillsammans, alla kämpandes med sina egna mål och utmaningar, förhoppningsvis en majoritet som liksom vi också njöt av resan mot Mora. Vi trampade på i ett gott tempo, sneglade ibland på klockan men försökte också strunta i vad den visade. Att cykla så fort man kan behöver inte nödvändigtvis betyda att man tar sikte på en viss måltid. Att cykla så fort man kan är relativt om ni frågar oss. Att cykla så fort man kan, just där och då, duger gott. Det var i alla fall vad vi intalade oss när minuterna tickade på lite för snabbt i förhållande till hur kilomometernanvisningarna minskade.

Det riktiga regnet mötte oss först i Evertsberg och leran i Oxberg. Himmel och pannkaka vad vi slirade runt i lervällingen. Glasögonen blev förstås fulla av lera från cykelstänk framifrån och ibland tror vi nog nästan att vi blundade i stället och hoppades på det bästa. Kurvtagningnarna var inte supersnabba om man säger så. Otroligt nog höll vi oss upprätta, och såg inte heller en enda vurpa på hela loppet. Skönt!

På upploppet i Moraparken, kände vi oss urstarka igen och mungiporna nådde upp till öronen. Vi har nog aldrig känns oss så coola som efter målgång😊Leriga som tusan, precis som det ska vara när man har krigat och kämpat i värsta lervällingen i 2019 års upplaga av Cykelvasan.

Desto skitigare desto roligare…

Summa summarum om Cykelvasan, om ni frågar oss.

Ett klassiskt cykellopp, väl värt att testa, eller upprepa år efter år. Här finns nog något för alla. Och i en grymt skön cykelgemenskap med 13 000 andra, ja många fler under hela Cykelvasaveckan med alla dess olika lopp. Vi kommer definitivt tillbaka!!!

Ps 1. Vill ni se TV-repotaget så hittar ni det på SVT Play/Cykelvasan.

Ps 2. Den lilla detaljen om tiden då, kanske den målmedvetne läsaren undrar över. Ja den blev 4 timmar och 19 minuter. Nästa år gör vi nya försök att nå ”drömgränsen” på 4 timmar. 

Hej hopp från Frida och Lisa / Happybikerchicks.

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *