När man är frisk önskar man sig allt, när man är skadad eller sjuk önskar man bara en sak!

Så är det, även ett regnigt pass en blåsig gråmulen dag känns som lyx när man är skadad och inte kan träna.

Under mina 170 mil upp till Piteå fick jag lite känningar i kroppen (vilket inte är konstigt). En nerv hamnade i kläm som gjorde att jag fick domningar i en hand. Mitt vänstra knä blev överbelastat de sista dagarna. Frågan alla ställer är om jag fick ont i rumpan och jag kan säga att nej ytterst lite. Inga skav eller tryck, mot slutet lite träkänsla ungefär som när man har suttit på en hård stol länge. Hemligheten? Jag cyklar en hel del, har en bra sadel och använde bara riktigt bra cykelbyxor som passar mig men använde också nästan en hel tub chamois kräm under 11 dagar.  

Ny när jag åkte, inte mycket kvar nu

Man kan ju tro att jag var trött på cykling efter den resan men inte det minsta! Jag var bara ännu mer taggad och sugen på att cykla de milslånga grusvägarna som finns där uppe i Norrbotten så det gjorde vi bara någon dag efter jag kom fram till Piteå. Utöver cyklingen fjällvandrade vi en vecka med packning och jag bar 17 kg i min ryggsäck. Det resulterade i att den välbehövda vilan efter cykelresan uteblev.

En av många grusvägar som vi cyklade. Superlånga och jättevacker natur, väldigt få bilar.

Väl hemma i Göteborg så hade jag fortfarande känningar i mitt knä så jag bestämde mig för att ta en vecka vila för att läka. Lättare sagt än gjort! Man är aldrig så sugen på att träna som när man är skadad eller sjuk. Värt att tänka på när träningsmotivationen tryter! En jättejobbig och tråkig vecka faktiskt, det låter kanske konstigt men jag var fruktansvärt rastlös och bara längtade tills jag skulle få komma ut och cykla igen.

Så i tisdags var jag uppe i cykelsadeln efter min vila. Skulle jag känna av mitt knä så var det just när jag cyklade och använde rundtrampet. Jag skulle guida Trek eventet ”Tjejernas kväll på stigen”. Det är så otroligt mycket positiv energi och glada tjejer så jag glömde helt bort mitt knä och oron för att det skulle börja göra ont igen.

Vi fick en fantastisk kväll i solnedgången och först när vi var klara och jag fick frågan hur det gick med knät… insåg jag att jag hade glömt av det helt för att jag inte känt någon smärta. Otroligt skönt!

Hösten står för dörren och jag har en del tankar om hur jag ska lägga upp min träning. Vad jag ska ha för mål, hur mycket och vad jag ska träna osv. Hållbarhet kommer definitivt ligga i fokus och jag kommer ta hjälp. Men det blir mer om det i nästa inlägg och lite annat spännande som jag har att se fram emot under hösten.

Hörs snart igen!

//Maria

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *