Racerapport eller snarare en dagsutflykt med guldkant och en aningens för många punchpraliner!

Bockstensturen 100km stog det plötsligt i agendan!
Då var det dags alltså, att tagga till och tänka lite race….
Eller…

För det är just detta, hur viktigt är tid, resultat och placering när allt väl kommer till kritan?
Lisa var tvungen att avstå från bockstensturen i år då jobbets plikter fyllde helgen!
Himmel och pannkaka hur skulle detta gå då!!
Som tur var fick jag sällskap av en toppentjej som jag var helt övertygad om att det skulle bli kalas att spendera dagen med!
Även Äldsta dottern och hennes kompis Måns fick den briljanta idén om att anmäla sig och göra sitt första Mtb lopp!

(Lycka där alltså…. är det nu det händer…
Kommer hon trilla dit…falla för cykelmagi och cykellycka??)

Vi startade morgonen med ordentlig frukost, försökte iallafall tills vi fnissande insåg att vi båda mest petade i maten!
En viss nervositet slog nog till!

Med cyklarna på taket och färdigpackade var målet Varberg och möta upp våra respektive cykelkompisar!
Under hela proceduren med nummerlappar, chip och av och på med tröjor ökar min nervositet och mer och mer  ställer jag mig frågan, varför gör jag det här?
Jag kunde ju bara cyklat och njutit av härligt väder och vacker natur! 
Mina tankar distraherades något av glädjen att se Flora och Måns i startfållan och göra sig redo för start!
Jag längtade redan efter att få ta del av deras resa efter målgång!

Men så var det då dags att rulla in i startfållan och erkänna för min cykelkompis Anna att nervositeten tagit sitt tag om mig!
Det är då jag börjar förhandla med mig själv!
Om hur viktigt tid och placering är!
Just så blir det väldigt oviktigt och jag kommer allt som oftast överens med mig själv att det viktigaste är upplevelsen, glädjen och att försöka må så väl som det bara är möjligt under resans gång!
Jag lyckas i det flesta fall till och med lura mig själv och tro att vi faktiskt ska på en heldagsutflykt med extra allt, såsom fikastopp på lämpliga ställen, väl markerade stigar och härliga människor med glada tillrop längs med vägen! Så även denna gång…
Anna och jag hade en fantastisk dag där vi pustade och peppade varann hela vägen genom magisk natur! Bockstensturen är ju ett otroligt vackert lopp med tokroliga tekniska partier och utmanande terräng. Solen sken hela dagen så banan var i stort sett torr och fin mest hela tiden och tillät härlig fart i utförslöporna! 
Lyckan är ju total när man kämpat uppför och sen när man får släppa på nedför! Adrenalinet får en härlig kick som sen ger energi för ett par backar till! Vi tillät oss stanna i depåerna och sträcka på oss! Till min förtjusning upptäckte jag punchpralinerna!! Herregud så gott … jag tror att även dem hjälpte mig att trampa ett par höjdmeter till!

När man sen befinner sig där ute i spåret och tiden tickar på så börjar en tanke sakta gro! Att man vill ju kanske någonstans därinne vara lite nöjd med sin tid, man påminns för en kort sekund att just det jag är ju inte på dagsutflykt med punchpraliner i väskan utan det är ju ändå en tävling! För vissa mot andra och för vissa mot sig själv!

Ännu vet jag inte riktigt hur jag fungerar. Hur mycket skulle det vara möjligt att pressa sig själv för en bättre tid i förhållande till glädje och upplevelse…
Det återstår att se..

Nog sneglade vi på klockan då målet började komma inom rimligt avstånd och en önskan om att passera mållinjen under en viss tid lockade! Det gick och väl i mål var vi båda nöjda glada och väldigt rika på upplevelse och cykellycka!

Även Flora gick i mål med ett stort leende och orden/ Det här var inte sista gången….

Så då är frågan hur viktigt är tid och placering….
Kanske i min lilla motionsvärld så är ändå det viktigaste glädje och upplevelse där resan i sig är målet! Fast med en twist där tiden och placeringen blir en som en extra krydda som får en att kämpa lite extra när tanken på att kapa ett par minuter på förgående resultat lockar! 

Frida// Happybickerchicks

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *