What’s your number?

Nej, lugn det är inte den siffran utan har fortfarande med cykling att göra.

Så här i slutet av säsongen börjar många landsvägscyklister planera framåt till nästa år. Många har ju en utmaning, ett lopp att jobba emot och för många tusental är det målet Vätternrundan. I alla klubbar jobbas det hårt med att få ihop stora gäng som ska nå ett ofta tufft tidsmål så kallat sub och en siffra.

Här är gänget som ska sprida cykelglädje i projektet #schysstcykling.
90918 erlman
Foto: henrik hansson

Alltså tiden är inte målet med projektet!

Målet är så mycket större i och med att vi ska hjälpas åt och på ett schysst sätt åka så att alla orkar hela vägen. Att visa att det går att göra det om alla hjälps åt. Kanske, men bara kanske kommer en siffra innan loppet. När vi tränat, förberett och vet förutsättningarna. Att göra sitt jobb i förberedelserna och under loppet är ju allt vi kan göra. Väder, vind och trafik och andra cyklister i loppet kan vi ju inte styra alls. Vi vill att vår cykling ska influeras av glädje, respekt och säkerhet. Att i sin träning känna att man duger och är en viktig del i gänget även om man inte är starkast och snabbast. Alla borde känna glädje i sin träning, inte stress och oro på motionsnivå. Vi har helt enkelt inte en siffra!

Jag hoppas att ni som ändå har ett tidsmål får känna samma glädje och gemenskap. Ni har väl alla hört ”laget före jaget” och det behövs verkligen under de här timmarna. Följ gärna vårat instagram @schysstcykling.

Efter två veckor av influensa och förkylning har jag äntligen kommit i gång. En socialride på Zwift var perfekt som första pass.

Förutom träff och fotografering med #schysstcykling gänget har veckan bjudit på en hel del födelsedagsfirande trots att jag inte fyllt jämt. Har blivit frisk från en långdragen två veckors förkylning. Som ett lyckopiller att kunna träna igen, men försöker var klok och inte gå på max direkt. På lördagen cyklade jag fikatur med klubben i det underbara vädret som bjöds och det var verkligen toppen ända till vi råkade ut för en olycka. Två av mina vänner gick i kull och vi fick tillkalla ambulanser. Jag är fortfarande tagen och går inte in på detaljer eftersom de fortfarande är under vård. I bland kommer cyklingen till ett högt pris och jag hoppas att de drabbade repar sig. Själv känner man sig ganska maktlös men hoppas ändå att det lilla man gör gjorde lite skillnad. Måste berömma mina rådiga kompisar i klubben och paret som bodde bredvid som hjälpte oss på alla vis de kunde. Tar med mig tron på människor som hjälper och stöttar varandra.

Var rädda om varandra! Siffror blir lätt oviktiga ni vet.

De proffsiga fotona är tagna av Hobbe Hansson.

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *