Kampen mot klockan.. frisk? Sjuk? Kan jag tävla? Ska jag tävla?

Förra veckan kämpade jag verkligen mot klockan.. för någon sekund tänkte jag för mig själv i min missär, är det möjligt att stå på startlinjen på söndag? Hade ju satt mig för att köra Merida MTB maraton (57km). Vi får backa bandet lite.. närmare bestämt en vecka-isch.

Tillbax till:
Måndag… skulle ju ljuga om jag sa att jag va pigg. Läs mer död- sill-syndrom. Med två knallhårda race på helgen så förväntade jag mig inget annat. Men ni vet.. bara hänga i och se glad ut. Kände mig tyvärr lite rivig i halsen men inte överdrivet.. tänkte att jaja, vi får se vad det blir av det här. Har träningsledigt på måndagar så jag parkerade mig i soffan och sov med katterna hela kvällen där.
Tisdag.. fortfarande trött och rivig. Men där och då insåg jag att det här kommer bli en släng av förkylning med allt vad det innebär.. jaja.. lite snuva har inte stoppat mig innan. So far so good. Gött och hänga i soffan med katterna och sova ju ;-).
Onsdag… jajamensan där kom snuvan som ett brev på posten. Men lite förvånad då den aldrig blev den där täppta känslan utan det var mer Niagarafallet hela tiden.. så snora snora snora i näsduken. Men trots allt snorande så kände ändå mig helt okej nu trots allt?? Så passade på att fixa hojen till helgen nu när jag ändå inte kunde cykla, kollade så att allt va som det skulle. Alltid bara att ha kollat några dagar innan man ska tävla så att allt är redo, kan bli lite lagom svettigt att göra det dagen innan och komma på att det är nått som inte är som det ska.. kan bli lite knivigt att hinna fixa det då. Passade på att köpa ett gigantiskt paket med näsdukar extra mega super soft… pallade inte med att se ut som Rudolf.
Torsdag… näsan fortsatte att köra på niagrafallet varianten, men kände mig oki trots allt faktiskt. Hoppet inom mig tändes att det här kommer va lugnt till söndag. Körde lite Monark på kvällen, inget jobbigt på något vis utan det var mer bara att få veva runt benen lite och lyssna på lite musik… va ju ändå tävling på söndag!! Tänkte att antingen blir jag sehr sjuk nu eller så släpper det.. framför allt kan man få igång näsan ännu mera.
Det som hände sen satte ju allt på sin spets.. men om jag säger det snällt så kan man lite lätt säga att hell broke loose.. dvs magen ballade helt ur, ingen aning om vad som utlöste hela det här.. men jag tänkte några väl valda ord då kan jag meddela. Så nu var det både snora och en mage i spinn. Sova?? Inte den natten iaf.. hade mest löpartävling. Katterna va helt förvirrade.
– Matte klockan är ju bara 02:00 vi brukar inte vara uppe och få mat nu ju? Vad gör du uppe kl 03:00 och kl 04:00?? kl 05:00 skrev jag till min kollega att nä nu går det inte mera.. Jag kan inte komma till kick-offen med jobbet som vi skulle ha på fredagen. Inte en chans..
Man kan ju tänka att där gav du väl ändå upp? Åh nä.. jag hade bestämt att det här ska inte få vinna över mig. Jag vet, envis som en åsna, så det var bara att sätta hårt mot hårt.
Fram med alla husmorstips mot en busig mage som finns. Jag räknar upp några här, har du några ytterligare så bara fyll på bland kommentarerna.
* Havregrynsgröt (med mjölk)
* A-fil
* Aktivia drickyoghurt
* Te
* Ingefära
* Blåbär
* Cola
Fredag.. för varje timme som gick så blev det ändå lite bättre tyckte jag. Tom så att jag åt lite godis där på kvällen. Snorade mest hela tiden.. o när jag inte gjorde det så höll jag på med min löparträning.
Lördag… inget planerat förutom sovmorgon, skönt! Jobbade hela dagen på att få magen i form och jodå på kvällen så kändes det faktiskt fint. Med en magisk solnedgång på västkusten så stack jag ut och hojade en liten runda. Jodå.. det skulle nog gå. Man kan lite lugnt säga att jag laddade inför tävlingen med grötuppladdningen. Blev mycket gröt där ett tag, allt för att få in energi. Gröt var det enda som funka i matväg. Packade ner mina prylar så jag var redo. Fick sova hela natten *yaij*.
Söndag.. Käkade frulle (gröt) och gjorde mig färdig för avfärd mot utlandet. Tänkte att nu får det bära eller brista. Sista rycket med Te på båten över till DK. Det värsta som kan hända nu är ju att jag får göra ett skutt ut i skogen under tävlingen. 09.15 rullade jag in i min fålla för att vänta på min start. Sprang och hejade/peppade på några andra tjejer som skulle köra den lite tuffare rundan än jag (103km).
09.37 rullade jag iväg från startlinjen för att köra Merida MTB Maraton 57 km.. 2.45h senare passerade jag mållinjen som 4:e snabbaste dam.. snabbaste 40 taggare.. ja.. det gick ju rätt bra ändå ;-). Det gick…puh!!
Jodå.. magen hängde med hela rundan och har sedan racet skärpt till sig.

Till helgen är det final på DGI MTB cup.. snacka om att jag är taggad, här ska det rajsas.. håll tummarna. Blir nog en RR från den tävlingen 😉

Keep biking!!
// Linda 🙂


Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *