’Tis the season of FTP-test

Efter att jag påtvingat Tobias ett FTP-test i söndags, och att syrran fick order från sin coach att göra test igår, så hade jag inte så mycket att sätta emot när syrran propsade på att det även var min tur. Egentligen borde jag ha gjort det i höstas inför vinterträningssäsongen men så gick visst tiden, och så blev jag sjuk PRECIS när jag hade tänkt göra det och blablabla. Slut på bortförklaringar, nu var det helt enkelt dags.

Det är en liten procedur detta med test. Till att börja med måste jag gå runt och svära litegrann, bita ihop käkarna, och bygga upp lite ilska och jävlar anamma. Ställa in mig på att det kommer göra ont, det SKA göra ont, och det är BRA. GAHHHH!!! Sedan måste en perfekt spellista utformas. Först peppiga pop-låtar och sedan via lite house över till hårdrock under själva testet. Hela passet inklusive uppvärmning, test på 20 minuter, och nedvarvning tar en timme. Gårdagens spellista såg ut såhär (klicka på bilden för länk till Spotify):

Sedan är det lite lurigt att veta vilken effekt man ska gå ut på i början av de 20 minutrarna. Målet är ju att få ett så högt snitt som möjligt, men också att det ska vara jämnt över hela intervallen. Baserat på min tidigare FTP på 223 W (det testet gjorde jag utomhus förra våren) och senaste veckornas intervallpass kom jag fram till att 240-245 watt nog var rimligt. Närmare bestämt gick jag ut på 241 W. Efter att jag hittat rätt känsla för att hålla jämn effekt i benen, så tittade jag bara på snitt-effekten. Jag behövde inte veta alla små skiftningar för varje sekund/minut, utan ville bara hålla koll på att jag höll mig inom rätt område totalt. Största delen av testet blundade jag, lyssnade på musiken och bara fokuserade på att TRYCKA PÅ och ANDAS. Tittade till effekten kanske en gång per minut.

Efter 5 minuter kändes det här som en riiiiktigt dålig idé. Efter 10 minuter kände jag verkligen inte för att fortsätta, så här fick det berömda pannbenet lov att kicka in. Jag tror aldrig jag är så mycket i nuet som under ett sånt här test. Det enda som existerar är det aktuella tramptaget. Jag kan absolut inte fokusera på hur många minuter det är kvar, det enda jag tänker på är vad jag gör i exakt denna sekund. ”Ett tramptag till, ett till, ett till, det går, det går, lite till, lite till, känn inte efter, bara tryck”. Fastän man inte riktigt förstår hur, så går det att fortsätta. Svetten flödar, men att bryta fokus för att torka bort den fanns inte på kartan. Man ligger precis under gränsen för att mjölksyran ska bli för stor, men den blir det inte. Jag lyckades hålla kvar effekten på samma nivå, och när det var 1 minut kvar fanns lite energi till en spurt för att helt göra slut på allt som benen hade att ge.

Rött är puls, rosa är effekt. Pulsklockan tappar kontakten med effektmätaren några gånger under passet, men tack och lov inte under själva testet.

Jag är mycket nöjd med testet! Förra gången gick jag ut för lätt och fick öka successivt under hela passet, nu känns det som att jag hittade nästan rätt direkt. Snittet över de 20 minutrarna blev 243 W, vilket ger ett FTP på 231 W. Härligt med ökning, och dessutom inomhus denna gång, vilket är jobbigare. Nu blir ju dock träningen jobbigare framöver, med nya zoner…