Jag måste ingenting!

Låter som ett trotsigt barn men så tänkvärt.

Det var någon vecka kvar till julledighet och den stundande julstressen. Glöggmingel brukar varvas med paketinslagning och göra ”färdigt” på jobbet för att kunna gå på ledighet med gott samvete.

Men jag bestämde mig för att jag måste ingenting! Det jag ska göra under ledigheten ska jag göra bara för att jag vill.

De sista 7-8 åren har vi packat bilen och firat jul i fjällen, långt från alla måsten. Det är inte längre den sk. perfekta julen med överflöd av mat och pynt, vi har istället flyttat fokus till att umgås. Åka skidor på dagarna och stugmys på kvällarna.

Inga invecklade maträtter och inga träningsscheman. Otroligt skönt!

Efter en vecka i fjällen åkte vi vidare till mina svärföräldrar i Piteå. Klart det blir mat, för mycket mat och onyttigheter över jul vilket också brukar betyda att jag känner att jag måste träna.

Tidigare år har jag åkt längdskidor nästan lite maniskt när vi är uppe i Piteå, ju snabbare och längre desto bättre. Det gäller ju att passa på, eller hur? Faktiskt lite på bekostnad av skidglädjen kan jag erkänna. Jag har varit en sån som inte kan stanna vid 18 km – då måste jag köra 20, kan inte avsluta efter 1.45 då måste jag köra 2 timmar. Utöver det har jag haft stenkoll på gymmets öppettider och fixat träningskort så jag kan hålla igång styrkan även under semestern. Det låter säkert helt absurt i någons öron och någon annan kanske känner igen sig? Tidigare har det känts bra men i år var det riktigt skönt att göra det som jag kände för. Jag tog mig iväg till gymmet men gick inte ut fullt så hårt som jag brukar.

Två veckor semester utan måsten fick mig att se fram emot vardagen, rutiner och full fart. Och det framkallade den värsta cykelabstinensen. Första dagen hemma blev det en gravelrunda följt av ett tvåtimmars Zwiftpass på trainern.

Ofta uppskattar man mer när man fått sakna och för min del som går på högvarv för det mesta var det var helt klart bra med inga måsten för återhämtningen men också motivationen.

Kör hårt så hörs vi snart!

//Maria

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *