Vad är grejen med att cykling är så kul egentligen?!

Hur kan det vara så kul att trampa runt, runt, runt med benen? Detta funderade jag på en del när jag kämpade mig upp för höga berg på Fuerteventura i förra veckan. För jag förstår det knappt själv! Sista dagen på resan var jag så trött i hela kroppen att det var jobbigt att gå ner till frukostbuffén, och jag var inte ett dugg sugen på att träna mer… men det var inplanerat 5 timmar i bergen så det var bara att suck it up and do it. Och när vi kommit typ halvvägs på vår runda, på totalt 1500 höjdmeter, och jag satt och kämpade mig upp för en brant backe, började jag fundera på varför cykling känns så himla kul egentligen. Det var svintungt, jag var hur trött som helst och jag ville så gärna att toppen skulle vänta runt nästa sväng, men det gjorde den aldrig. Och ändå så var det fortfarande roligt att trampa runt pedalerna. Trots att det brände som eld i låren så kändes det helt rätt att fortsätta. Det var sån otroligt annorlunda upplevelse mot när jag åkte Vasaloppet och allt bara kändes hemskt och tråkigt och jobbigt. Hur kommer det sig att just cykling-rörelsen känns så otroligt mycket roligare än t.ex. skidåkning? På något sätt kan jag tycka att långdistans-konditions-träning borde kännas ungefär samma i kroppen oavsett vilken sport man utövar, men absolut inte! Jag älskar just cykling, även om jag inte kan förklara riktigt varför!

 

 

”DU SA ATT DEN HÄR BACKEN SKULLE VARA MYCKET LÄTTARE ÄN DEN FÖRRA!!”

 

Helt slut på sista krafterna efter sista backen, haha..

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *