Tiden, vad händer??!

Men hallå, vad är grejen med att tiden går så otroligt fort?! Nyss började jag med cykelpass på trainern och nu är vi redan framme vid kortbyxor?! Jag har inte ens hunnit tröttna på inomhussäsongen innan den var över! Jösses. Det beror nog i och för sig delvis på att jag denna vinter körde mina distanspass på mountainbike, så det blev ju faktiskt inte så fasligt många pass inne i sovrummet ackompanjerad av tv-serier denna gång. Så lyxigt! Men samtidigt som det är härligt att det är fint väder igen så blir jag nu lite stressad inför tävlingssäsongen. Det är ju inte så himla lång tid kvar till Ironman (4 månader) och verkligen inte långt kvar till Borås triathlon på halvironmandistans (5 veckor)!! Det känns som att jag aldrig riktigt kommer igång med någon längre period med träning enligt det schema jag har. Det är alltid saker som kommer emellan, som tävlingar eller resor eller diverse kalas och roligheter. Eller bara ren trötthet och råka-somna-på-soffan-efter-jobbet-och-sova-hela-natten-fadäser. Men jag får påminna mig själv om att tanken med denna säsong var just att ha mer självbestämmande över min träning, att kunna kasta om i schemat efter livet, så att jag känner att jag hittar en balans som gör att jag orkar fortsätta med långdistanstriathlon på lång sikt. Så det är ju ändå enligt plan detta på sätt och vis. Men jag blir ändå stressad, jag vill ju inte stå oförberedd på startlinjen (hemska Vasaloppsminnen…). Förhoppningsvis har jag inte tappat för mycket av den träning som förra säsongens tuffare satsning innebar, jag har ju ändå hållit igång med träning varje vecka även om mängden har varierat en del. Förra året gjorde jag min första Ironman, och inför det hade jag en coach som la ett schema som jag följde så slaviskt jag kunde. Skitjobbigt, men tusan vilken utdelning det gav på tävlingsdagen. Men då var också tanken att det var en engångsgrej, och nu när jag vill fortsätta med detta i många år så behöver jag hitta en balans, som sagt. Nästa år tror jag att jag är redo för lite mer fokuserad satsning, kanske med individuell coachning igen, om jag nu har ett mittemellan-år som handlar lite mer om att landa i denna livsstil.

Idag blev det iallafall första Sverigeturen på tempocykeln! Faaaaantastiskt. Ingen vind att tala om, knappt några backar här i Kalmar heller, utan bara ner med huvudet, trycka watt och njuta av solen. Det blev 2,5 timme, 7 mil, trötta ben och avgrundsdjup hunger, just the way i like it.

Detaljer med sommarfeeling