Ottarsbanan

I lördags var vi ett glatt gäng som begav oss till Vendel och Ottarsbanan för ett träningspass inför Ottarsloppet som går av stapeln den 10:e maj. Jag var nästan orimligt nervös innan då jag bara cyklat där två gånger tidigare och aldrig med spd-pedaler. Det visade sig dock att jag oroat mig i onödan, jag klarade terrängen bra.

Så länge jag inte tänker för mycket tar jag mig igenom även lite stökigare partier. Jag fick lov att klicka ur två gånger pga hjärnspöken under lördagens pass vilket känns helt ok. Ena gången i en låååång passage med lervälling och den andra gången i en brant rullstensbacke som vi kallar ”Helvetsbacken”.

Gemensamt för båda tillfällena är att jag började fundera på att ”jag skulle ju faktiskt kunna ramla nu” och slutade trampa. Det är skrattretande när jag tänker på det i efterhand, jag vet ju vad jag måste göra för att komma ifrån det men jag är trots detta på inget sätt missnöjd med passet.

Nu är planen att träna på plats på Ottarsbanan åtminstone en gång i veckan fram till loppet. Jag ser fram emot min start med skräckblandad förtjusning. Tävlingen ligger på två varv, ca 5 mil och det har jag inte kört i terräng hittills. Jag har satt som mål att jag ska ta mig runt banan och jag kommer kämpa mig gul och blå för att nå dit.

Lördagen kan sammanfattas som en helt fantastisk dag i goda vänners lag. Jag älskar att man kan ha så kul ihop på cykel oavsett vilken nivå man är på!

Igår var tanken att köra ännu ett teknikpass men det blev bara pannkaka! Jag var trött i kroppen efter lördagen och jag misslyckades i den första backen och därefter fick jag en total mental spärr. Herregud, jag kunde i princip inte cykla över huvud taget. Jag slutade både trampa och styra och stod mest still och svor.

Det låser sig för mig ibland pga spd-pedalerna, jag blir skiträdd rent ut sagt när jag känner att jag inte har kontroll. Tack och lov för fina vänner som peppar och pushar så jag åtminstone motvilligt kunde ta med mig ett uns positivitet från passet även om jag helst vill glömma det.

Sur tjej efter träningen.

Idag var jag tvungen att ta ut hojen i skogen och cykla upp för en backe för att se om jag fortfarande kunde, det kunde jag tack och lov trots att pedalpaniken från igår spökade lite i bakhuvudet. Jag tänker aldrig ge mig, jag ska lära mig att inte vara rädd! Passet idag varade inte i mer än 15 minuter men det var viktigt att få en bra känsla i kroppen igen.

Lite mer nöjd idag!

Cykeldagen avslutades med storrengöring av cykeln och invigning av mitt nya mekställ som min snälla svåger hade med sig från Bollnäs. Riktigt bra var det, älskar hur lätt det var att komma åt överallt. Det värmer mitt pedantiska hjärta! Mekstället kommer från Lidl om någon blir sugen.

Vi hörs igen om några dagar! ♥️

 

 

 

 

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *