MTB Camp – report

Äntligen äntligen var helgen kommen, som jag hade längtat efter. En helg med MTB på underbara och jobbiga Omberg. I fredags efter lunch packade vi in oss i bilen och åkte iväg till Omberg golf där lägret hade sin utgångspunkt med boende, mat, föreläsning och relax. När vi kom fram checkade vi in och gick och bytte om direkt följt av ett kortare välkomstmöte innan vi samlade ihop oss för gruppindelning och för första cykelpasset. Man var ju lite nervös eftersom jag inte cyklat sådär supermycket innan och jag vet från förra årets camp att Omberg är jobbigt att cykla på, men också himla roligt.

Vi begav oss iväg på första passet och det var jobbigt att få igång cykelkroppen, men det kändes ändå bättre än väntat. Alla ledare som var med förra året var även med iår och det är många som är ”locals” som är vana Ombergscyklister och kan varenda stig tror jag, vilket givetvis är en trygghet. Vi fick ihop lite mer än 20km cykling på första cykelpasset innan relaxen hägrade för många av oss innan middag. Riktigt kul att man kände igen många från förra årets läger och en hel del nya som inte var med. Kul mix med människor man känner igen, men också nivå mässigt. Kul att alla från väldigt erfarna t.o.m kanske några tävlingscyklister till nybörjare deltar på samma läger. 20km kan låta lite men cyklar man mer uppför än nedför så tar det på krafterna så att sova var inte några som helst problem 😉

 

Vi får tips från Tommy Johanson – ( Former professional Downhill mountainbiker)

Lördag. Dags för en heldags cykling och vi var ju lite oroliga över vädret då det sades att det skulle bli kallare, men vilken tur vi hade. Visserligen var det lite svalare än under fredagen men fortfarande så man fick sommarkänslor och kunde jobba på cykelbrännan. Passet var uppdelat under lördagen där förmiddagen bestod av lite mer teknik där våran gäst Tommy visade på några fantastiska små tips och trix. Ja ni vet sådana där saker som ser så himla lätt ut när alla andra gör, men inte när man själv gör. Dock mycket nyttigt. VI spenderade hela dagen på cykeln förutom när vi hade fika & lunch. Under fikat försökte man samla ihop alla grupperna så man fick se varandra och prata lite innan det var dags att ge sig av igen. Det bästa var nog hur dom hade ordnat med lunchen iår. Förra året cyklade vi nämligen tillbaka till Golfresorten och åt lunch för att sedan cykla tillbaka till Omberg. Transportsträckan enkel väg ligger väl på 5-7km så jag var glad att vi slapp den dubbelt då det har tendens att blåsa motvind. Det dom istället hade gjort var att fixa lunchen vid skidbacken i ski lodgen vilket överträffade mina förväntningar. Det fanns plats för alla att kunna sitta utomhus men också om det hade varit dåligt väder hade vi kunnat suttit inne. I strålande sol var valet enkelt, jobba på cykelbrännan under lunchen 😉 Sen var det bara att ta sig an eftermiddagens pass innan mellanmål på resorten, relax och middag med efterföljande föreläsning. Jag vill lova er att man somnade ovaggad även denna lördag efter 42km cykling 850m total stigning.

Härligt fika efter lunchen vid skidbacken

 

Upp tidigt på söndag för att göra sig redo för sista dagen och de sista timmarna på cykeln för denna gång. Man blir påmind om att man lever när man rör på sig, men ändå är man förväntansfull över vad sista passet kan ge. På välkomstmötet jinxade ledarna om en kommande utmaning och jag kunde förstå att man på ett eller annat sätt skulle ta sig upp till Hjässan utan att sätta i foten i backen. Det är alltså en lång och lite knixig väg med stenhällar och lite lösa stenar om man tar den vanliga vägen upp. Den vägen tog vi förra året men till iår hade dom nivåanpassat utmaningen vilket gjorde att min grupp fick ta en bit på den vägen upp för att sedan svänga in på en stig för att ta sista biten i skogen. Mitt pannben hade svikit mig lite under helgen och jag hade inte alls känt mig som vanligt utan sliten och segt i kroppen. Men jag kände hur jag kom tillbaka inför utmaningen. På med fokus. Börjar trampa och kan vika av in på stigen där jag känner att gruppen ligger lite för nära varandra om den framför missar något så kommer man tappa fart och kanske behöva sätta ner foten ändå, vilket nästan hände. Jag hann och se att det var någon längre fram som fick lite problem och kunde tidigt sakta in, men det blev ändå försent så jag tappade fart och kom i fel linje. Jag klarade det knixiga med att komma uppför den stenen och roten men kom för långt till höger med bakhjulet så jag kom att glida och fick inge fäste, det blev till att dra ur foten för att inte fortsätta glida neråt. Några fula ord senare hoppade jag upp på cykeln och klarade resterande stigning. Men grinig som jag var cyklade jag direkt ner igen för att göra om. Eftersom jag missade på att jag kom för långt till höger ville jag göra om för att klara det. Hinner att andas ut på vägen ner och samla ny energi. Börjar på nytt att trampa uppför backen och kommer till partiet som jag kom för lång till höger på. Den här gången kan jag hålla min linje och kommer uppför roten och stenen, håller min linje och kan fortsätta utan att sätta ner foten. Sådär ja, sp ska man göra.

Underbart väder och man kunde få känslan vid utsikten över Vättern att man var utomlands

 

Under tiden jag och min tjurskallle försöker om på nytt (jag sa ju inget till gruppen) så börjar dom fråga var jag tog vägen och Chrille kunde väl ganska enkelt räkna ut att jag hade blivit grinig och börjat om…. Jag klarade utmaningen och jag kände att jag kom tillbaka då jag som sagt hade känt mig lite halvsliten i huvudet. Skönt att ta revansch sådär direkt. Vi hade lite tid kvar på berget innan vi var tvungna att bege oss tillbaka och göra ordning för hemfärd.

Man kan iallafall ana cykelbrännalinje på låren under lerstänken 😉

 

Vi fick en helt underbar solig helg på Omberg !

En liten smygtitt innan jag fått ihop fler klipp…

 

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *