Tävlingssäsongen igång!

Tävlingssäsongen har dragit igång nu får man väl säga, har hunnit med två löpstafetter under våren och det är bara fyra veckor kvar till årets första triathlon! Återigen – hu, så fort det går. Som jag tidigare skrivit om så går det lite småknaggligt med att få ihop all träning jag tänkt mig. Förra säsongen, alltså om man räknar från augusti 2016 till augusti 2017 (fram till ironman) tränade jag i snitt 7 timmar och 45 minuter per vecka. Det är jag väldigt nöjd med måste jag säga. Jag ser många som tränar sådär 10 timmar per vecka, och det vore väl jättebra att orka så mycket, men att få ihop nästan 8 timmar inräknat alla veckor som faller bort pga sjukdom osv, är jag väldigt stolt över. Denna säsong, sedan ironman, har jag hittills snittat 5 timmar och 23 minuter per vecka. Då är det två resor till Fuerteventura som drar upp snittet rejält… Det har blivit många veckor med sådär 2-3 timmar. Det är inte så himla mycket när man tränar för Ironman. Men! Nu kommer vi till den roliga biten! Bara det att jag nu tränat regelbundet under 3,5 år, även om det inte hela tiden varit lika intensivt, gör att jag för varje säsong blir bättre, starkare och snabbare. Jag har inte alls tränat lika hårt det senaste halvåret jämfört med samma period förra år, men ändå är jag snabbare i alla tre disciplinerna jämfört med för ett år sedan. Iallafall på träning. Det känns så himla kul att man faktiskt har nytta av det jag gjorde förra året, och att man får utdelning av att hålla på år efter år. Det behövs ju flera år för att bygga upp långdistanskapaciteten. Och jag är ju fortfarande rätt ny inom det här med långdistans (eller snarare – jag var i så rysligt dålig form innan jag hittade till triathlon), så jag kan fortfarande skörda frukten av att bara hålla igång helt enkelt. Så småningom lär det ju plana ut, så att man behöver höja intensiteten för att bli ännu bättre, men det tar vi när det kommer.

Som sagt, löpstafetter har det blivit, senast igår, tillsammans med ett gäng gamla kollegor från den vårdcentral jag jobbade på förra året. Så himla roligt att tävla i lag! Jag åkte på längsta sträckan av någon anledning, jag är långt ifrån snabbast i laget. 8 km skulle jag springa, och jag tänkte att jag nog skulle kunna klara nånstans mellan 5:30-5:45-tempo, men slog till med 5:18-tempo i snitt! Väldigt nöjd. Disponerade sträckan precis som jag ville, det kändes bra första 5 km, sen blev det jobbigt och sista kilometern ville jag inte alls fortsätta. Försökte spurta på slutet för allt vad jag var värd, men det gick inte snabbare för det, haha.. Då har man ju tagit ut sig! Hade nog inte kämpat lika hårt om det inte varit en lagtävling, det är roligt att ha den sporren så att man verkligen ger allt, och får se vad man faktiskt går för!

Idag var det tillbaka till rutinerna med långcykling i solen. 3,5 timme tillsammans med min kära Trek! (Och med pojkvännen också, men framförallt med Treken).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *