Göteborgsvarvet

Så kom dagen då det äntligen var dags för Göteborgsvarvet igen. Ett lopp som man antingen hatar eller älskar tror jag. Jag tillhör den senaste gruppen som ni kanske redan förstått.

Jag vaknade och åt en ordentlig frukost, bytte om och hade en lugn stund hemma innan jag tog bussen till stan. Jag var ganska tidig till startområdet, jag älskar att gå runt och liksom känna på stämningen ett tag innan start. Jag ställde mig i startfållan och det slog mig att jag var ganska ensam tjej i min startgrupp. Jag undrar vad det beror på för det finns många tjejer som springer bra mycket snabbare än mig…

Starten gick och jag bestämde mig för att hitta ett bekvämt tempo som jag trodde att jag kunde hålla hela vägen. Jag hade valt att lämna klockan hemma och springa på känsla. Det visade sig vara en bra plan för i efterhand kan jag se att jag hållt ett nästan konstant jämnt tempo hela loppet.

Jag kände mig stark, pigg och glad hela tiden. Inte någon gång kände jag att det blev tråkigt eller att jag fick slut på energi. Jag drack bara vatten och tog ingen extra energi under loppet. Jag tycker inte att det behövs på halvmaradistansen.

Publiken är fantastisk i Göteborg och nu när man har sitt namn på nummerlappen blir det extra kul tycker jag. Vid 20km står alltid min familj och hejar och min absolut största supporter är min son. Ingen är så stolt som han när jag kommer med min medalj efter ett lopp. Så sista kilometern är det lätt att trycka på lite extra.

Pappa med hemmagjord skylt. Så gulligt!!

Jag sprang in på 1:47:24 ca 4,5 min snabbare än förra året. Jag kände mig stark hela vägen och jag hade så kul. Jag sprang mitt första Göteborgsvarv 2014, då hade jag precis hittat löpningen. Sedan dess har jag förbättrat min tid med 21,5 minuter. Jag tycker det är kul med tider och att jämföra med mig själv men det är såklart inte allt. Det är en otrolig resa man gör när man tränar inför lopp, och jag påminner ofta mig själv om varför jag började springa. Ibland kan man glömma av det i jakt på nya pb och tävlingar hit och dit. När jag sprang första året sa min pappa till mig innan, ”Alla som ställer sig på startlinjen är hjältar” Det tänker jag på varje gång jag ställer mig på en startlinje.

Veckan som kommer blir det fokus på cykling och simning. Det är dags att ladda om inför Borås Triathlon om knappt två veckor.

//Frieda

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *