Race Report – Borås Triathlon!

Min andra halvironman gjorde jag i helgen! Jag visste inte alls vad jag skulle förvänta mig den här gången. Jag visste att jag borde klara det, men träningen har sviktat senaste månaderna, så jag var rätt inställd på att det skulle kunna bli en hemsk upplevelse. Det har kanske varit lite svårt att hitta tid till träningen sista tiden, men mest av allt svårt att hitta lust och ork faktiskt. Träningen har ofta känts som ett måste. Jag har både känt att jag legat efter, och samtidigt inte haft orken att ta tag i det, så resultatet har blivit en del frustration och funderingar på vad jag vill egentligen, och mindre träning än tänkt. Men det blir ändå dags för tävling tillslut och upp till bevis för vad man går för! Jag bestämde mig innan för att det viktigaste skulle vara att ha roligt, och hoppades att helgen skulle påminna mig om att jag håller på med triathlon för att JAG vill det för MIN EGEN skull, och inte fokusera på vilken tid jag skulle få eller vad andra kan tänkas tycka om den. För tycker jag inte att det är roligt så är det ju ingen idé att hålla på. Så med den inställningen packade jag in mig i en hyrbil och körde till Borås.

Rekning av simbanan kvällen innan

På morgonen inför starten så blev det lite för stressigt och det krånglade lite med att hämta ut nummerlappar och sånt, så det blev en nervöst illamående, sammanbiten morgon. Jag blir så jääääääkla sammanbiten inför tävlingar. Svarar nätt och jämnt på tilltal och stirrar mest rakt fram… Ja herregud, det är nog väldigt otrevligt att umgås mig då tror jag. Ursäkta alla som kom i min väg! Då är jag iallafall väldigt glad för alla mina förberedelser med listor och förpackade väskor så att jag ska slippa tänka. Med ett par minuters marginal var iallafall cykeln incheckad och våtdräkten påkrånglad trots värme och svett och jag tog några djupa andetag och försökte fokusera på uppgiften.

Simning – 1900 m – 36 min, 34 sekunder

De första kanske 400 metrarna var det ganska tjockt med folk, det var diverse kroppsdelar lite överallt och lite svårt att få något riktigt flyt. Sedan glesade det ut sig och jag kunde pusha på i mitt eget tempo, så därefter var det en härlig simning! Det var en tvåvarvsbana med en kort löpning och dyk från brygga i mitten, lite festligt tycker jag! På gott och ont kunde jag då se på klockan vilket tempo jag hade simmat i hittills, och såg att det var ett ganska rimligt tempo, varken jättebra eller jättedåligt. Försökte simma på lite andra halvan, men lyckades inte öka tempot. Så efter simningen var känslorna lite delade, det var kul och härligt under tiden, men jag hade kanske hoppats på liiiite mer tidsmässigt.

Cykling – 90 km (1000 höjdmeter) – 3 timmar, 41 minuter, 43 sekunder

Jag hade blivit ordentligt förvarnad om hur kuperad cyklingen skulle vara, syrran hade varit ute och rekat. Så jag blev tack och lov inte så chockad när det satte av uppåt direkt från start. Min plan var att köra försiktigt och vara noga med att få i mig ordentligt med vätska och energi. Jag hade effektmätaren som jag sneglade på i uppförsbackarna, för att hålla mig under min tröskel så att jag inte samlade på mig mjölksyra. Vissa backar var helt enkelt för branta för att det skulle gå, men i stort sett så gick det bra! Jag hade med mig 3 flaskor (à 75 cl) med sportdryck (Maurten) och tog 2 flaskor vatten från langningsstationerna. Den sista tredjedelen ungefär hade jag några män som jag turades om att cykla om och bli omcyklad av, de körde om mig uppför och jag rullade förbi dem nerför, haha! Det är så jag jobbar. Efteråt fick jag höra av en av dem ”du hade det tufft i backarna” och han fick till svar ”nej jag tog det försiktigt, så att jag inte behövde stanna och vila efter dem som du…”. Jag gillar ändå det kuperade! Det är klart att det är jobbigt, men det är roligt när det händer lite på vägen! Och himla roligt att swisha nerför!! Det är dock svårt det här med att man måste hålla igen för att orka springa efteråt. Jag vill egentligen pusha på hårdare, men vågar inte. Så det är en enda lång avvägning, mellan hur mycket krafter jag vill ha kvar vs. hur länge jag orkar hålla på. Det är väl det som är sporten… Och det är en utmaning! Bland det mest fantastiska på hela banan var funktionärerna, flaggvakterna vid korsningarna och de som langade vätska, de hejade på precis alla hela dagen, med fantastisk energi. De fick mig att känna mig duktig och viktig och glad. Så tacksam för dem! Cyklingen tog mycket längre tid än i Vansbro förra året, men den gången var banan helt platt och jag hade redan börjat få krampkänning i rumpan mot slutet så den här gången hade jag mycket bättre förutsättningar inför löpningen, vilket var hela planen.

Löpning – 21,1 km – 2 timmar, 24 minuter, 36 sekunder

Min önskan och mitt mål var att få hålla ett stabilt tempo hela vägen och att det inte skulle kännas förjävligt. Och återigen att få i mig vätska och energi ordentligt. Planen var att gå i varje vätskestation (som kom ca varannan till var tredje kilometer) och där ta en energigel och dricka sportdryck och vatten. Och hälla vatten över mig för att kyla ner mig i hettan (30 grader i skuggan lär det ha varit). Jag är så glad över att jag kunde hålla den planen hela vägen! Det resulterade i att jag aldrig kände mig för varm och hade energi till att tuffa på hela vägen. Löpningen gick över tre varv på 7 km. Jag lovade mig själv att inte försöka öka tempot förrän sista varvet, förutsatt att jag hade krafter kvar till det då, och det hade jag! Det är en otroligt häftig känsla att efter så många timmar kunna plocka fram lite extra kräm i benen och faktiskt kunna plocka ett par placeringar på slutet. En gång, efter första varvet, fick jag stanna och gå på toaletten för att urinblåsan började streta emot, men magen skötte sig fint hela vägen, trots stort energiintag. Jag tar alltid loperamid (medicin som stoppar upp tarmen) när jag ska springa tävling, annars hade jag inte tagit mig runt. Återigen kom vätskestationerna och funktionärerna som fantastiska peppande änglar med jämna mellanrum, jag kände mig så glad och tacksam varje gång jag fick se dem! Det är skönt att mentalt dela upp löpningen i intervaller mellan vätskestationerna, så känns inte distansen lika överväldigande från början. Även om vägen till första stationen kändes lång som en hel evighet så kände jag vid första stoppet att ”ja, men 11 såna här intervaller till klarar jag ju”. Värmen kändes inte som något problem, men man kände tydligt hur mycket lättare det gick de stunder man hamnade i skugga, så det är klart att det påverkar. Men typ 4 muggar vatten över mig i varje vätskestation var nog det som gjorde susen för att det skulle vara hanterligt. Någonstans under andra varvet konstaterade jag för mig själv att det spelade verkligen ingen roll vilken tid jag skulle få, att bara genomföra ett sånt här lopp ska man vara nöjd med oavsett vad! Och den känslan hade jag med mig hela vägen. Och jag hade verkligen roligt! Det är ju kul med triathlon! Jag tycker ju om det här på riktigt! För min egen skull! TJOHO! Att få gå i mål var bara härligt och jag var glad och nöjd. Inte alls samma känsla av att ”äntligen är det över” som i Vansbro förra året. (Ja, det är ett jäkla tjat om Vansbro, men har ni väggat totalt nån gång med en mils löpning kvar så vet ni nog precis varför… haha). I målet väntade som vanligt min starka syster som hunnit vila och äta mat och återhämta sig en god stund sedan hon gått i mål en timme tidigare… Hehe. Så himla härligt att hon äntligen får den utdelning hon förtjänar för all träning hon lagt ner, jag vet ingen som är så motiverad och tränar så ambitiöst som hon! Jag är imponerad, men inte förvånad!

Summa summarum: Jag hade roligt! Jag är nöjd med hur jag genomförde loppet. Jag är kanske inte så stolt över träningen senaste månaderna, men det går inte att ändra på det som varit, bara göra vad man kan men det man har nu, och det tycker jag att jag gjorde på bästa sätt!

Frågan är vad som händer nu. Den här veckan har jag bestämt att jag inte ska träna, jag ska bara ta det lugnt, återhämta mig både fysiskt och mentalt och släppa alla tankar på att kämpa. Jag vill försöka känna efter vad jag egentligen vill, vad jag vill lägga energi på. Hur ambitiös vill jag vara med träningen? Hur stor roll spelar det om det går sämre i år på Ironman än förra året? Hur vill jag att mitt liv ska se ut? Vad gör mig glad och får mig att må bra egentligen? Inte helt lätt det här med att få ihop ens mål med vilket arbete man egentligen vill lägga ner för att nå det. Jag vill ha roligt på vägen och må bra, men vet ändå inte riktigt vad som får mig att må bäst. Fortsättning följer helt enkelt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *