MTB Vättern 50km

Äntligen är cykelveckan2018 här och den började i fredags med Vätternrundans MTB 50km.

Vilken uppladdning jag fick ha med 30års fest med familj och vänner, men också tyvärr en förkylning som satt i länge. Kroppen kändes väl inte hundra procentig när väl fredagen kom, men inte något allvarligare än att jag kunde starta. Hämta nummerlappar, gå genom stadiumtältet för lite shopping och ta in atmosfären som Motala ger under Cykelveckan och såklart en del hejande på kända ansikten som man stött på under läger och de olika lopp man deltagit i. Förväntansfull på hur hela banan ser ut. Vi har MTB tränat lite grann med Motala AIF CK och fått känna på några stigar som tillhör 50km banan.

Klockan är slagen och vi står i startfållan för att ta oss an banan. Starten går och vi rullar iväg. Det är en del asfalt innan man når första skogspartiet till Fålehagen. Kände ganska snabbt att det kommer bli ett tungt lopp idag. Kroppen är inte hundra och det är riktigt varmt, kändes som ett bra val att köra med vätskeryggsäck då jag bara får plats med en flaska på cykeln. Det är härliga skogspartier och några singelstigar. Vid en av stigarna, kanske runt 10-13km nånstans får jag in en gren i bakre delen av cykeln och den lossnar inte direkt så jag blir tvungen att stanna och dra ur den. Där hände något med bakväxeln så två växlarna fungerade inte utan låg bara och tuggade, såklart ville jag ligga på någon av dom två i just det skogspartiet. Vilket innbear att jag fick ligga på en lättare växeln och trampa mer utan egentligen något bra tryck i pedalerna eller en tyngre som sög rejält i benen. Strax efter skogspartiet kom vi ut på en cykelbana på asfalt där jag försökte titta ner och se om det var något som låg i vägen vilket också gjorde att jag missade pilen upp till höger, en kortare felkörning med andra ord. Tappade energi och fart på att vända och trampa upp för den lilla backen. Jobbade på med det mentala och övertalade mig själv att jag skulle komma igen och ikapp.

Det går tungt en ganska lång bit och jag får krampkänningar i vaderna, vilket i sin tur medför att jag måste släppa på trycket i pedalerna. Det känns som att krampen kan komma precis när som helst. Det hjälper att släppa på trycket och känningarna försvinner för en stund och när jag börjar trycka på får jag känningar igen, och så håller det på.

Vi kommer ut ur ett skogsparti där det blir som en kant ner till asfalten och när jag slår ner i asfalten och får ett stort tryck pedalen hugger krampen tag om högervaden och jag får i princip slänga mig av cykeln för att försöka stretcha ur krampen, får hjälp av en snäll åskådare. När jag ligger på asfalten blir jag såklart omkörd av helt gäng cyklister och tappar all tidsmotivation. Jag kommer inte nå mitt mål för dagen, men däremot ska jag komma ikapp min man som körde om mig medan jag låg där. Fick jaga ett tag innan jag tillslut kunde se ryggen på honom och knappa in på honom.

Närmar mig mål och vill egentligen bara trycka i så jag når målet. Det är sisådär 7-8km kvar och jag försöker att öka tempot lite på asfalten och känner att jag ligger på gränsen för att få kramp igen i vaderna. kör om några cyklister som jag blivit omkörd av tidigare vilket ger mig en gnutta energi. Kan hålla tempot och vid 5-6km kvar får jag en kille på mitt hjul. Försöker att trycka i och maxar krampkänningarna, det går i 2-3km sen jag får släppa på tempot. Han kör om och jag ser mig besegrad, tills jag ser att han slår av på tempot längre fram. Jag gör ett sista försök i att försöka ta ikapp och bjuda upp till en spurtduell. Hittar mina sista krafter, kör om, fortsätter, kollar snett bakom om han tar rygg igen, men det gjorde han inte och jag kan nu rulla in på målsträckan med armarna upp i luften ! Alltid en härlig känsla att gå i mål 🙂

Tid: 2:15, vilket jag tror gav mig en topp 5 placering av samtliga startande tjejer. Jag är supernöjd med tiden med tanke på känslan innan och vad som hände under loppet med felkörning, gren och krampstopp. Banan var riktigt rolig, med rolig stigkörning, utmanande och en del flowstigar, Oakley hill & slusstrappan ger puls så man dör och väldigt roligt att få köra på Dunteberget (crossbanan) !

 

Cykla.se gjorde en kortare intevju efter loppet. Dels om loppet men också inför mina kommande Vätternlopp 🙂

 

Ladda om för start 08:00 – Tjejvättern 🙂

Facebook Comments

6 reaktioner på ”MTB Vättern 50km

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *