Min Vätternrunda

Hej på er!

Känns väldigt länge sedan jag skrev om lite tankar innan Vätternrundan. Förväntningar och farhågor som snurrade i huvudet även om jag egentligen hade gjort den träning jag tänkt mig och borde fixa det mål jag satt upp inför loppet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En sak som var lite jobbig var ju starttiden mitt i natten. Ja att sova är mycket viktigt för mig och visst kan det bero på min ålder,men nä det vill jag inte riktigt erkänna. Att cykla i mörker kan ju också vara besvärligt ,svårt att hålla tempo i mörkret . Jag hade min Garmin utan ljus för att spara batteriet och det kanske var dumt men det gick bra. Det var mörkt men min lampa funkade bra även om cykel inte såg så fin ut med lampa, sladdar och batteri. Till råga på allt hade jag en liten ramväska för att kunna äta lättare. Alla bars, gel mm var gamla beprövade saker som jag tycker är goda. Alla hemskheter må vara hur bra som helst,det ska var gott eller åtminstone okej. Är dålig på att äta och dricka ordentligt, kan inte gå på känsla för då går jag tom utan här gäller det att tugga i sig regelbundet så fort tillfälle ges.

Min grupp hade som mål att cykla runt Vättern på stramt under 9 timmar. Ett mål vi satte i höstas och cyklister har fått hoppa av och tillkommit under tiden och nu var vi 14 i gruppen och 4 som inte kände att de hade fått till träningen under våren och ville ligga bakom till Jönköping och sedan satsa på att komma i mål under 10 timmar på egen hand,vilket de klarade galant.

Det gav ju oss en trygghet i gruppen att om man inte orkade hade man en grupp att falla tillbaka på. Vi hade ett möte på fredagen och gjorde upp en plan som var att köra två par kedja i mörkret. Låsa kedjan när det behövdes tex i uppförsbackar och trixiga passage. Sedan hade vi som plan att cykla Belgisk kedja för att ta in tid om det behövdes när det vart ljust men vi lyckades hålla tempo och fortsatte med tvåpar hela loppet. I gruppen fungerade det väldigt bra med att de starka tog mera vind och de som blev trötta la sig bakom utan att gå runt. Med drygt 10 mil kvar kände jag att jag borde vara smart och ta lite kortare förningar för att vara säker på att vara med ända in i mål. Det har ofta varit min svaghet att jag kör på fullt så länge det håller. När det blir långt måste jag tänka på vad som är bäst för gruppen också och det är inte att jag blir för trött. Det gjorde nog att det här var min bäst disponerade runda jag cyklat. hade också enats om att stanna och laga en punka innan Jönköping. Övriga punkteringar får man stanna själv och laga . En kille fick punka precis vid depån i Fagerhult, så vi höll oss till planen och stannade inte, vilket känndes trist men så var det bara. Han är säkert revansch sugen till nästa år.

Vi planerade vattenpåfyllning vid en tank som står efter depån i Fagerhult och ett stopp vid depån i Boviken och ett kort kiss stopp. Vid olycka stannar alla. Jo, vi höll den planen också, men olyckan var mycket lindrig och de två som gick omkull när det blev stopp strax innan Hammarsundet klarade sig bra. Vår kille har svart bälte i jujutsu så han är nog van med hårda tag. Såg ut som den andra killen som låg i svansen klarade sig bra också. Men det var inte roligt att höra cyklar som rasslar i asfalten längre bak i klungan, jag hann tänka det värsta i någon sekund.

När vi passerat Medevi och jag börjar fatta att det här kommer att gå vägen och att så många i gruppen kommer att klara utmaningen känner jag sådan glädje att jag får en liten tår i ögat. Tur att jag har cykelglasögon. Visst är jag trött, men glädje och tacksamhet är ändå känslorna jag bär med mig. Det är inte min Vätternrunda utan våran som grupp, vi tillsammans har fixat det.

Det är sånt här man minns när man tänker på Vätternrundan och kanske anmäler sig igen!?

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *