Men hej träningsglädje!!

Och välkommen tillbaka in i mitt liv! Den senaste tiden, med start ett par veckor innan Borås Triathlon, har jag hivat allt vad träningsscheman heter åt sidan och tränat det jag själv vill träna. Det hela föranleddes av en minilivskris där jag fick fundera på vad jag egentligen håller på med och varför. Jag kom fram till att det viktigaste jag vill åt här i livet är att må bra, det måste vara det som är ledstjärnan, sen är ju frågan vad som gör att man mår bra. Jag vill hålla på med triathlon, det är typ det jag vill mest i hela världen egentligen. Men det kändes inte roligt ett enda träningspass. Jag ville simma, cykla och springa, men jag ville verkligen inte göra det som stod i schemat att jag skulle göra. Dels pga att scheman innehåller sin beskärda del intervallträning. Jag tycker verkligen inte om intervaller, jag gillar att mala på länge i låg intensitet, och det var det som förde mig in på långdistans, ändå har en väldigt stor del av träningen de senaste åren bestått just av intervallträning. Inte så konstigt, man blir ju snabb och stark av det, så ska man träna optimalt är det givet att de har sin plats i schemat. Men för mig har det lett till att jag inte tycker om att träna längre. Alltså, jag tycker om att köra intervaller ibland, och köra tempopass ibland, men när det kom i schemat regelbundet och rätt ofta, då tog det bort lusten ur träning. Jag var väl nöjd med att ha gjort dem, men det kändes aldrig bra. Varken innan, under eller efter. Det spillde över på de andra passen också, även de jag egentligen tycker om. Så bara det att ha ett schema som någon annan skrivit gjorde tillslut att jag inte ville längre. Så jag rev schemat itu. Mentalt iallafall, i praktiken slutade jag bara öppna de månatliga mailen… Och tränar det som känns bra och rätt för mig. Jag vill fortfarande bli bättre och jag vill träna mycket, men jag måste göra det på mitt eget sätt för att jag över huvud taget ska vilja hålla på med det. Och viljan, motivationen och välmåendet måste vara prio. Nu när jag har kört efter eget huvud i några veckor har det känts roligt igen och jag har inte behövt lägga en massa tid på att älta att jag inte vill träna det där som står i schemat. Jag märker att jag orkar bry mig om sånt jag slutat med tidigare, som att städa mitt hem och laga mat lite oftare. Livet känns liksom på det hela taget himla mycket bättre. Och jag har hittills tränat mer än innan, men generellt mer distanspass än pass i högre tempo. Nu längtar jag in i simhallen för att köra lite intervaller igen, jag känner att jag behöver det. Såhär vill jag ha det! Lusten till träningen liksom! Jag håller på med triathlon för att jag vill och gillar det! Tjoho!

Ett axplock av bilder från senaste tidens träningspass, helt sponsrade av glädje:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *