Belgien

Nu är jag tillbaka från Schweiz och Belgien. Tyvärr är jag fortfarande krasslig men efter en kur antibiotika, smärtstillande och febernedsättande, hostmedicin, slemlösande, mycket gurglande med saltvatten, ingefära och citrongräs känner att jag sakta men säkert är på bättringsvägen 🙂

Mina lagkompisar bodde i ett hus strax utanför Oudernaarde och Gent. På sätt och vis påminde det mig om lägenheten mitt lag hade när jag var i Europa eftersom standarden var ganska låg. Hur som, läget var fantastiskt och det finns jättebra tränings- och tävlingsmöjligheter runt knuten. De Belgiska vägarna då… Upphör aldrig att förvåna mig. De kan vara breda och jättefina och helt plötsligt övergå till något som mer liknar grusväg med stora hål i, kullerstenar, dödsdalen (death valley – den ökända mittremsan som finns i princip varje väg. Det är en skåra som är precis lagom bred för att fastna med framhjulet), brunnar med galler som går åt fel håll (även dem en hjulfälla) men det finns cykelbanor av ungefär samma kvalite som vägarna överallt och det är ju såklart en fördel.

I tisdags körde de lopp, jag var för sjuk för att vara med så jag körde en solotur och såg mig omkring.

  

I onsdags åkte Erin och jag utefter kanalerna till Roubaix och självklart passade vi på att åka ett par varv på velodromen. Det var en ganska häftig känsla att vara där! På något sätt hade jag förväntat mig att den skulle vara bredare än vad den var och jag kan knappt tänka mig hur det kan vara att försöka göra en klungspurt på den… Det var jättehäftigt att ha sett den och att ha kört på den. Staden Roubaix var inte speciellt imponerande. Vi bestämde oss för att stanna för lunch och eftersom velodromen ligger i utkanten av stan var vi tvungna att åka genom ett ganska ruffigt område för att komma till centrum. Hemvägen var betydligt bättre även om vi och våra cyklar åter testades i olika terräng och på varierande underlag…

Väl tillbaka i huset var det dags att tvätta och packa cyklarna. Vi åkte till Bryssel i torsdags och väl där hyrde vi stadscyklar. Det visade sig att det var ett smärre IQ-test att lista ut hur man skulle hyra cyklarna och det tog tre personer 30 minuter 🙂 🙂 🙂 Skam den som ger sig! Till slut var vi på väg över kullerstenarna. Vi cyklade till Atomium, tog några kort och trampade tillbaka.

Det var rätt trist att säga hej då i fredags. Erin och henner pojkvän Micke skulle vidare till Italien och deras första stopp var Stelvio, sedan Cinque Terre så nu bombarderas jag med underbara bilder därifrån *avis*

Hoppas att du har en bra sommar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *