Vid sidan av

Begav mig till Ironman 70.3 (alltså halva ironmandistansen) i Jönköping i helgen, men utan cykel!! Oh my god. Så himla smidigt det är att packa när man inte själv ska tävla! Syrran skulle tävla, och jag kände att det räckte med en halv och en hel ironman det här året, men när man väl är på plats i stadsfesten så undrar man ju förstår hur man tänkte där… Så himla sugen man blir alltså!! Men jag fick smaka på det litegrann, kunde simma och cykla banan dagen innan så jag vet nästan vad de fick uppleva idag! Sparade in på ett halvmarathon bara. Det var väldigt påtagligt att nervositeten uteblev, vilket var väldigt märkligt. Att strosa runt där bland alla banderoller och övriga tävlanden och växlingsområden och inte känna minsta lilla i magen. Skumt. Men också trevligt att vara lite mer närvarande, haha! Och jag såg fram emot att få heja på alla vänner för en gångs skull!

Och så i morse vaknade jag med nästäppa och ont i halsen. Det får man väl ändå lov att kalla tajming?!?! Så skönt att inte behöva vakna med det på tävlingsdagen och behöva känna efter en miljard gånger om man är sjuk eller bara inbillningsnervössjuk typ, vilket ju verkligen också händer! Nånstans efter att vi skickat iväg simmarna ut i Munksjön var det iallafall helt uppenbart att jag var sjuk på riktigt, så jag behövde inte vara ett dugg avis på dagens atleter. Med medicin i kroppen orkade jag iallafall heja ordentligt på syrran, som slog personligt rekord så det stod härliga till. Jag väljer att ta åt mig lite av äran, såklart. Massor andra vänner var också på plats, hade fullt sjå att hålla reda på alla och försöka se dem i vimlet. Så kul!!

Simbanan var trevlig, rakt ut och rakt in med massor med tydliga bojar. Stilla vatten. Inga konstigheter. Cykelbanan var riktigt härlig, böljande och med otroligt vacker natur. En brant stigning i början, men det gick att ta sig upp för den utan att ta ut sig totalt, inte alls så kuperat som Borås t.ex. Massor med publik och otrolig stämning i staden, helt klart en tävling jag blev sugen på att köra själv!

Peppen för Ironman i augusti är på max nu kan jag lova! Längtar efter att få dra på mig nya klubbdräkten äntligen och få vara den som får känna sig som en hjälte hela dagen. Efter att jag ridit ut den här förkylningen bara. Sitter nu i Alvesta på en tågstation och lider i största allmänhet. Snart sova och tillfriskna. Sen är det snart semester där cykling, cykling, cykling och långdistanscykling står på menyn. Blir bra det här.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *