Botar tävlingsnerver med cykelfika

Hjälp, vart har tiden tagit vägen det här året? Idag är det bara 1 månad kvar till Ironman Kalmar!

Som vanligt när det börjar närma sig ett lopp som jag har tränat länge inför så börjar det kännas pirrigt. Helt plötsligt får jag konstiga infall om helt nya pass jag kanske borde testa och så börjar jag känna efter lite för mycket och blir orolig att kroppen känns sliten.

Men jag är glad att jag har känt så här förut för nu vet jag innerst inne att det mest är tävlingsnerver:)

Jag är förberedd.

Jag gjorde mitt träningsschema färdigt för den här sista tiden för flera månader sen för jag visste att jag skulle få nya infall och ville ha något att följa. 

Jag är lite sliten, absolut. Men just nu tränar jag många och långa pass och något annat vore konstigt. Snart börjar jag trappa ner träningen både tidsmässigt och intensitetsmässigt och då tror och hoppas jag att jag kommer känna mig superstark.

Jag har gjort allt jobb. Jag har inte fuskat med min plan, och när jag står på startlinjen den 18 Augusti kommer jag att känna mig nöjd med det.

Så länge tränar jag på enligt plan sista tiden. Jag försöker lura hjärnan att inte känna så mycket press utan fortsätta träna med glädje. Många långa distanspass cykel blir istället ”utflykter”. Jag älskar att planera mina rundor efter fikastopp som den sanna gottegrisen jag är 🙂

Här om veckan blev det ett grymt stopp på Taxinge slott där de spelar in hela Sverige bakar och nu i helgen har jag en ”utflykt” på drygt 15 min till Varberg planerad, med fikastopp såklart 🙂

 

Hur hanterar ni tävlingsnerver? 

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *