Mountainbike SM i Östersund

Foto: Niklas Wallner

Hej på er!

Nu är det länge sen jag skrev något här, men mycket har hänt. Jag körde mitt första race efter hjärnskakningen hemma i Falun, men det gick inte bättre än vad det kunde gått, totalt sist med över tio minuter upp till vinnaren. Bara dagar kvar tills SM skulle gå av stapeln, var tungt att rulla i mål med tårar rinnandes ner för kinderna och veta att jag ska köra SM veckan efter.

Jag åkte till SM med målsättningen att ha roligt och att ta mig i mål. Innan den här säsongen började satte jag upp mål och det var att fightas om medaljerna i båda disciplinerna, detta var mål jag var tvungen att stryka. Som jag nämnde i mitt senaste inlägg.

Först ut att avgöras var sprinten (XCE), en gren som passar mig då det är en så snabb och explosiv gren, jag tycker om den. Jag var defensiv under förmiddagens tidskval för att inte göra något dumt misstag. När jag hör mitt namn i högtalaren har jag kvalat in på andra bästa tid, glädjen kom tillbaka och självförtroende växte. Sa till mig själv ”det här kommer bli en rolig dag”.

Körde en helt felfri semi-final och rullade in på första plats, vänder mig om och ser att det är min bästa vän Jessica som är på tur, vi skulle äntligen få köra A-final tillsammans! Kroppen var fylld med glädje och adrenalin, jag hade tagit mig till final, kroppen kändes bra. Jag fick en riktigt dålig start i finalen och hamnade på andraplats bakom Ella, hon fick en lucka som jag inte lyckades täppa till, jag rullade i mål på andra plats även detta år. Men i år var jag inte annat än glad, jag trodde inte att jag skulle kunna ta medalj alls och att kroppen skulle kännas så bra!

En vilodag med lätt rull, sedan var det dags för XCO 6×5,1km i strålande sol.

Linn frågade mig på förmiddagen: ”vad har du för mål med dagen?” och jag svarar: ”Jag vill kunna ha driv hela loppet och topp 5 vore roligt”. Detta skulle jag uppfylla mer än någonsin, skulle uppfylla mitt största mål jag haft hittills. Redan när jag satt på rullen och värmde upp kände jag att benen var bra, jag kände mig stark och banan i Östersund passar mig bra. Idag skulle jag visst genomföra ett perfekt lopp utan att veta om det.

Starten går och jag blir blockad så tappar tättrion och hamnar på en fjärdeplats, det gick för fort där framme för att jag skulle kunna ta in. Jag satte upp ett eget tempo och fokuserade på att hålla resterande åkare bakom mig. Jag fyllde på vätska, kylde med vätska och fyllde på med energi hela tiden. Jag kände mig stark och jag hade det drivet jag ville ha för luckan bakåt blev större, men vad jag inte visste var att luckan framåt blev bara mindre.

Min tränare Anders skriker att jag har 1min upp till nästa tjej och då alltså U23-guldet, nu växte ny energi med lite mer än 2 varv kvar. Nästa gång 55sek, 45sek och sen ser jag henne och inser att jag kommer komma ifatt. Kommer ifatt och går om på femte varvet, fortfarande lugn för det är inte över ännu. Skriker ett flertal gånger till kompisar och tränare ”vad fan är det som händer??”, jag var på väg mot SM-brons och U23-guld?? Får tillbaka ”Njut Alina, njut bara!!”, ”Du är i så jävla bra form nu!”.

Jag fick tårar i ögonen när jag rullade upp på målrakan, händerna upp i luften och tårar i ögonen, vad hände precis? Detta har varit ett av mina största mål, att få köra i U23-tröjan, sista chansen jag kunde vinna den och jag gjorde det när jag minst trodde att det var möjligt. Kramkalas vid målgång, och en lite smått chockad Alina. Det går inte att beskriva vilken glädje jag kände och känner när jag tänker på just det här ögonblicket, det betyder så mycket för mig.

Vad händer nu då?

Just nu sitter jag med en svullen hals och skulle egentligen köra ett C1-race i Kolding, Danmark på söndag men ställer in det. Nästa race blir sista swecup i Göteborg, sedan kommer säsongen fortsätta med lite race i Norge och Danmark. Ser fram emot säsongen sista race och att få köra race i min nya tröja. Gänget på kalas har tagit fram en ny kläddesign som kommer komma till mig om några veckor, längtar!!

Ha det gott!

1 reaktion på ”Mountainbike SM i Östersund

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *