Leksandsrundan

Hej på er igen!

Med lite risk för att börja bli tjatig handlar mitt blogginlägg åter igen om Leksandsrundan. Men efter en vecka av mycket fix som funktionär var det i söndags dags för de lite längre motionsloppen och då var jag anmäld och cyklade. Leksandsrundan 130 och 70 finns det att välja på,och jag cyklade 130.

Redo för start! Här gäller det att välja ett bra bakhjul!

 

 

Anmäld och taggad. Jag vet att nummerlappen ska vara på fickan men det är ju så mycket lättare att komma åt i fickorna så här:)

När jag cyklar motionslopp är det en tävling för mig men inte nödvändigtvis emot de andra cyklisterna. Jag vill alltid cykla schysst och bidra i klungan så mycket jag kan men att försöka göra det bättre än förra gången och att få en bra tid känns alltid roligt. Att ligga och vara ”svans” för att sedan spurta om hör inte alls hemma i motionslopp tycker jag. Då är det tävling som gäller! Jag tävlar inte. Dels för att jag inte vågar och för att jag inte är bra nog. Har hur svårt som helst att motivera mig och kämpa om jag åker av klungan i ett tidigt skede. Har jag ett hjul kan jag kämpa mycket längre.

Efter några mil har en klunga bildats ,några är vana att cykla i grupp andra tränar bara själva och har svårare att köra schysst med jämnt tempo och hänsyn i växlingar. Att cykla med ovana cyklister gör att man får vara mera uppmärksam då de inte är så förutsägbara. Några vill lära sig och är öppna för tips, andra är rena energitjuvar.

Oftast är det övervägande män på sådana här lopp, jag har inget emot att cykla med män. Jag är oftast ensam tjej på våra träningar och tycker inte att det är något problem. Men Jag tycker att det är extra roligt att vara en del av cykeltjejer. Jag gillar verkligen att vi blir fler och fler på vägarna.

Förra året bröt jag loppet efter 90km efter att cyklat själv i hemskt kall motvind i någon mil, alltså var årets mål att ta sig i mål. Att försöka hänga på mina starka klubbkompisar så länge jag bara orkade. Även om jag verkligen gillar mina hemma vägar måste jag erkänna att det är en bana som inte passar mig så jätte-bra då jag alltid varit svag i backar. Då måste jag alltid vara ”på tårna ” för att hänga med.

Loppet är uppdelat i fyra olika slingor i de fyra väderstrecken så mitt mål var att hänga med gruppen de första tre slingorna sedan är det några kilometer där det är väldigt mycket stigning upp till högsta punkten på banan . Där var det inte realistiskt att jag skulle kunna gå med gruppen men gjorde ändå ett försök men fick lov att släppa. De sista milen cyklade jag helt solo, ingen bakom och ingen framför ett väldigt otacksamt läge i regnet. Det är ju lite nackdel med mindre lopp att det inte finns så många att åka med, speciellt som många väntar med att anmäla sig eller kör en DNS med tanke på vädret. Så typiskt när sommaren har varit så otroligt fin att just den här dagen regnar det och är 11 grader ! Tunga ben och ingen känsel i mina kalla fötter, men kom i mål. Till att börja med var jag ganska missnöjd med min insats men nöjd att kunna slutföra.
Men efter att ha smällt det hela lite känner jag mig ändå nöjd. Många av de mål jag satt upp inför dagen genomförde jag ändå. Vet också vad jag behöver träna mest på för att bli bättre. Bra att känna sig motiverad i den fortsatta träningen.

Ett stort stöd var ändå alla glada människor som gått ut i det trista vädret för att heja!  Nästa år hoppas jag att vädret är på vår sida så att ni kan njuta av den fina miljön och att ni kommer och cyklar med oss. Glömde att berätta att fika och knäcke pizza ingår!

Cykla på!

Snart får man varma kläder !

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *