Kbk – Marcus Ljungqvist invitational

Hej på er!

Snart är ännu en vecka slut och det är måndag igen. Hösten kommer krypande med lite svalare temperaturer men fortfarande mycket cykling kvar. Men kanske cyklade jag mitt sista motionslopp för säsongen, har i alla fall inte planerat något. Skriver ändå kanske!

Lördagens lopp i Falun har fått sitt namn efter cykelbutiken-kör bara kör och före detta proffscyklisten Marcus Ljungqvist som är uppvuxen och bor i Falun. Är man nyfiken på livet i proffsklungan har han skrivit en bok om det ”Tour de France är ett jobb” heter den. Det är också Marcus som har gjort banan som går där han tycker det är bra träningsställen och det märks för det är en ganska tuff bana med backar, både branta och sega åkbackar. Det är även många partier som bjuder på böljande landskap på öppen åkermark där vinden kan ta fart vilket vi cyklister verkligen fick känna på i går. Det fanns 45km,100km och 165km att välja på. Jag fick alltså kämpa med mina två värsta svagheter i min cykling, motvind och backar. 😜 I vinter måste jag köra lite mera styrketräning för cyklister.

Vi var åtta cyklister ifrån vår Vättern grupp som startade tillsammans på den långa banan, tyvärr fick två problem efter bara några mil och fick släppa. Banan börjar med en ganska tuff stigning ut ur Falun emot Sundborn och det gick på lite fortare än jag tänkt. Sedan var det medvind så vi cyklade på och fick flera grupper bakom, den omtalade svansen. Vi hade bestämt att inte släppa in andra cyklister till att börja med , det är alltid en avvägning om man har nytta av att ta hjälp eller om det blir ryckig fart och luckor. Vissa är inte heller intresserade av att hjälpas åt utan har som plan att ta rygg och inte få vind på näsan alls.   En kille i våran grupp råkade ut för att växelvajern till bakväxeln gick av , vilket innebar att han bara hade två växlar. Skulle vara katastrof för de flesta ,men han tog sig i mål vilket var starkt. Han fick lov att hoppa av och gå i någon av de brantaste backarna, och kunde inte cykla med i klungan. När vi blev så få, fick vi tillsammans med ett annat gäng till ett samarbete så att vi kunde hjälpas åt. När de sedan valde att stanna och fika valde vi att fortsätta de sista 70km själva. Det var kanske en dålig idé då jag blev riktigt trött i benen i motvinden innan banan vände tillbaka. Varje backe var en utmaning med mina ben, det gick inte fort och tankarna på att jag nog inte skulle orka började mala i huvudet. Jag brukar försöka tänka kortsiktigt t.ex. Bara den här backen eller över den här åkern och liknande. Försökte få i mig det sista jag hade i fickorna i form av energi, samtidigt ta korta förningar och ligga på hjul och placera mig bra på rulle allt som sparar energi är bra. Jag märker att vi är flera som är trötta och vi har sänkt farten för att inte bränna flera det är det sista vi vill. Det härliga med cykel är ju att det kan kännas kört men ändå gå vägen om man hjälps åt och de som har kraft kvar tar lite mera än de som är slitna, de flesta har någon bit där det känns kämpigt under ett lopp. Vi är ett ganska tajt gäng och känner varandra, vågar säga till om det går för tufft och ta kortare eller längre förningar efter ork. Vi var fem slitna cyklister som tog oss i mål på långa rundan tillsammans. Alla fick nog köra sig trötta !De som släppt av olika anledningar tog sig också i mål alla utom en som klev av. I bland har man helt enkelt inte dagen! Jag cyklade det här loppet förra året också och det var betydligt tuffare i år, roligt att det var flera cyklister som cyklade i år och flera tjejer såklart. Rekommenderar helt klart det här loppet.

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *