Race report Helsingborg Marathon

Några av er har nog redan läst min racereport på instagram men jag publicerar den här också. Efter detta inlägg lovar jag mer cykling i flödet 😉

Jag joggade från hotellet och var på plats 40min innan start. Stämningen var på topp ☀️
Min plan i år var att våga pressa mig lite mer än vanligt redan från start med risken att ev. få slå av på tempo vid halvtid. Jag ställde mig därför vid farthållarna för måltiden 3:45. Starten gick och tempot kändes behagligt. Jag hade bestämt mig för att dricka vatten vid varje vätskestation och ta en gel i timmen, ev varje halvtimma sista milen. Den planen sprack redan efter 1h när första gelén skulle intas. Jag fick inte i mig den utan att kväljas så jag fick tänka om… Jag bestämde mig istället för att gurgla sportdryck och dricka vatten vid följande stationer. Jag försökte få i mig en gel igen men nej, inget för mig denna dag.
Tempot kändes fortfarande bra efter halva loppet, och där stod också familjen och hejade ❤️ Det är så mycket värt! Men jag började oroa mig för energiintaget. Tog en halv banan i farten och fortsatte gurgla sportdryck.
Vid 30km började klungan för 3:45 att glesas ur. Jag kände mig forfarande ganska pigg och jag började förstå att jag troligtvis skulle klara målet på 3:45 men mycket kan hända sista milen såklart. Därifrån plockade jag 48 placeringar. Så nog är det vid 30km som väggen kommer för många.
Jag sprang jämsides med den sista farthållaren i vår grupp och någonstans mellan 35-36km sa han att han nog inte skulle klara målet, att han började bli trött. Han peppade mig och sa att jag skulle klara det om jag bara ville. Många tankar flög igenom mitt huvud just då men jag bestämde mig för att inte låta hans trötthet smitta av sig. Istället var jag tacksam för att han berättade. Jag fokuserade hela tiden på tempot och visualiserade min målgång.
När det var 3km kvar och markeringarna i marken dök upp så fullständigt sköljde alla känslor över mig. Både skratt och gråt låg nära till hands. Jag kände mig så stark. Jag fick ny energi och kunde öka tempot sista 3km in i mål. Klockan stannade på 3:45:12 och ännu en gång har jag bevisat för mig själv att man klarar mer än vad man tror.
Som jag älskar det här med löpning och vad det gör med mitt sinne 🙌🏻
Trots att mitt liv fyllts av mycket löpning det sista så är jag helt säker på att jag har haft nytta av cyklingen. Jag har helt klart fått starkare ben och jag har nog inte heller slitit lika mycket på kroppen när benen fått jobba med andra muskler på cykeln. Dessutom har jag tränat mitt pannben med alla timmar på trainern i vintras 😉
Några veckor till kan man förhoppningsvis cykla ute men snart väntar spinningpass med klubben och intervaller i källaren igen. Det ska bli riktigt kul tycker jag.
//Frieda

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *