Sista cykeltävlingen för året – andra veckan i november

Efter novemberlovet märks det verkligen att cyklingen har gått in i sin vintersäsong. Fyrträningen för cyklister på måndagar har redan varit igång ett tag och nu börjar testcykelpassen också. Men helt slut är det ändå inte med cyklingen och blir nog inte på hela vintern om inte snön blir alldeles för djup någon period. Den här veckan bjuder på årets sista cykeltävling och ett eget cykelpass för att leta upp en slinga som kan funka genom vintern om det inte blir för mycket snö eller för isigt.

CK Masters Nightmare classic är en tävling som körs i mörkret i november med cykellampor på hjälmar och styren. Den här tiden på året är det tillräckligt mörkt redan vid fyratiden på eftermiddagen när nybörjarna startar på en lite kortare bana som bjöd både på några hinder och ett spöke om jag förstod allt rätt. Från FoP 10-12 och uppåt kör alla olika antal varv på en lite längre bana som går ut på riktiga stigar i skogen. Det är kul att se hur startfälten ger sig iväg och hur alla lampor lyser upp i skogen. För barnen är det här en extra kul sista tävling. Förutom alla lampor och all lera så får alla priser från prisbordet. Detta uppskattas extra mycket av sonen som oftast hamnar på mittenplaceringar en bra bit från pallen. Vid klubbtävlingar som den här blir jag en cykelförälder som försöker hjälpa till lite. Den här gången blev jag kaffekokare till klubbcaféet. Årets kaféförsäljning var ovanligt mysig med varm risgrynsgröt, glögg och pepparkakor vilket uppskattades när cyklisterna kommit i mål. Även om tävlingen inte är den största så lockar den ett antal åkare från olika klubbar runt om Göteborg vilket är kul.

På söndagen efter tävlingen så ville jag komma ut på en cykeltur själv också. Erik var lite trött efter gårdagens tävlingskväll men när jag var redo att ge mig iväg så stod han och Lasse redo med sina cyklar ändå. Jag ville testa en runda som man förhoppningsvis kan använda en del i vinter om det inte blir för mycket is eller snö på stigarna. Det är en riktig grusstigsrunda som man kan cykla på egen hand utan att behöva vara orolig för att halka omkull på hala stenar och rötter utan att någon är med. Lasse hade mätt upp den på en karta i datorn och fick rundan till ca 25 km vilket känns lagom för mig. Idag blev det en avkortad variant på nästan 19 km längs havet och över ett gammalt militärområde. När jag kör hela rundan blir det runt ett fågelskyddsområde och genom lite mer skog också. En varierad och bra tur känns det som. Den här dagen när sonen var lite trött i benen efter tävlingen blev det perfekt med ett par mil i ”mammatempo”.

 

Facebook Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *