Hej då deppigheten!

Hela hösten har mest handlat om att försöka rycka upp mig, om och om igen. Det har inte gått någe vidare. Bara lite mera vila så blir det nog bättre, har jag tänkt. Men det blir liksom inte bättre. Jag har prioriterat att lägga energin på jobbet och relationen, och träningen har fått kliva åt sidan. Det har känts rimligt under omständigheterna, men det känns ju ändå inte bra. Cyklarna står orörda och träningskläderna används bara till soffmys. Det är inte sån jag är, inte egentligen! Jag har varit utan antidepressiv medicin sen i våras och tillslut har det gått upp ett ljus för mig att det nog har med saken att göra. Det är så lätt att vecka efter vecka passerar och jag tänker att just nu är det lite tungt, sånt är livet ibland och det är inte så konstigt, det blir nog snart bättre. ”Jag är inte deppig, jag är bara trött just nu. Jag är bara lite ledsen.” Efter ett tag inser man att veckor blivit flera månader och då känns det inte lika rimligt längre. Jag vet att jag inte behöver må såhär. Började med medicinen igen för två veckor sedan, och det lilla kruxet med dem är att det tar en månad innan de hjälper och första två veckorna brukar man må sämre. Oh yes. Men nu är dessa två veckor över och hädanefter räknar jag med att det faktiskt ska bli bättre. Nu ska det fanimej bli bättre. Snart är jag på banan igen. Hej!

 

Facebook Comments

1 reaktion på ”Hej då deppigheten!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *