Tillbakablick på 2018

Jag älskar när det blir nytt år! Jag tycker om känslan av nya tomma blad att fylla. Jag har ofta samma känsla på Söndagar inför en ny vecka och Måndag. Jag har aldrig förstått det där med ”Söndagsångest” som många upplever. Men trots det så vill jag ändå göra en liten tillbakablick på mitt år 2018. Mest träningsrelaterade händelser men även lite annat.

Januari,

Jag sprang Sylvesterloppet 10km på nyårsafton (är ju egentligen December men det får räknas ändå) Ett kul lopp helt prestationsfritt, skönt att avsluta/börja året med den känslan. Jag och min son åkte själva till Madeira och hade en fantastisk vecka som verkligen var välbehövlig. Samlade massa energi.

Februari,

Det blev ganska mycket löpning men också en del pass på trainern i källaren.

Mars,

Jag körde den berömda vasaloppspinningen. Bra för pannbenet om inte annat. Min salong fyllde ett år och det firades såklart.

April,

Jag kämpade mycket med min simning och jag började cykelpendla till jobbet igen. Mycket fokus på löpning och stundande Göteborgsvarv.

Maj,

Jag fyllde år, och blev ordentligt firad av familj och vänner. Älskar att fylla år! 🙂 Kände mig lite sliten av all träning och mycket jobb. Var lite extra ledig i några dagar och åkte till Umeå med familjen. Premiärsimmade i sjön hemma och vann äntligen över mina hjärnspöken. Sprang Göteborgsvarvet med en skön känsla.

Juni,

Den största utmaningen för mig under året rent mentalt var Borås Triathlon, halv ironman. Mest pga simningen men jag drabbades också av lite prestationsångest trots att det var första gången på den distansen. Jag klarade det och var stolt som en tupp.

Juli,

Lite efterlängtad semester och vi åkte till Italien. Vi hade fantastiska dagar och jag fortsatte fokusera på löpningen och började ladda om mot Maraton i September.

Augusti,

Underbara varma sommardagar. Ett och annat bad i sjön och långpassen blev längre.

September,

Så kom äntligen September och det blev dags för mitt stora mål för året. Helsingborg marathon. Jag var förberedd och jag kände mig i bra form. Jag chockade ändå mig själv med att kapa lite drygt 17 min på min tidigare maratontid. Mycket bättre än vad jag kunnat föreställa mig. Ett fantastiskt lopp på alla sätt.

Oktober,

Levde i maratonbubblan ett tag och återhämtade mig snabbt. Tränade på men gick lite mer på känsla, följde inget program. Var ute så mycket som möjligt och sprang många pass med sonen som sällskap. Klämde in Göteborgs halvmaraton som ett långpass och hade hur kul som helst.

November,

Många cykelpass i källaren och väldigt mycket jobb. Vi drog även igång en stor renovering hemma. Så fokus i November blev bra planering. Vi lyckades ganska bra tycker jag. Jag klämde även in en snabbvisit i LA för att gå en utbildning.

December,

Om möjligt ännu mer jobb men också många mysiga stunder hemma med familj och vänner. Jag gjorde nya tester på TEAM och börjar bli redo för nya mål. Mitt huvudfokus från nu och några månader framåt kommer att vara att bygga styrka. Jag har tagit hjälp av en pt och känner mig väldigt inspirerad. Jag fick också veta att jag kommer få fortsätta som ambassadör för cykeltjejer ytterligare ett år vilket gör mig både stolt och glad.

Jag summerar året med en tacksamhet att jag har hållt mig frisk och skadefri hela året. Jag har lärt mig mycket om min kropp och hur jag bäst ska lägga upp min träning för att må bra och nå mina mål. Jag tar med mig orden ”Man är inte sina prestationer” för att ta bort eventuell prestationsångest som ibland kan drabba mig trots att jag vet bättre.

Önskar er alla ett gott slut och ett riktigt gott nytt år. Vi ses 2019 //Frieda

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *