Årets sista cykeltur med årets första punktering

Efter vad som känts som flera månader av förkylning med inslag av hög feber är vi nu hyfsat på banan igen i familjen. Vilket såklart innebär att vi fixar barnvakt fortast möjligt och ger oss ut på cykeltur. Detta oavsett väder. Det pirrar liksom i benen när man inte fått cykla som man vill. Vi begav oss ut på en asfalt/grusvägstur med förhoppning om att det inte var någon is, eftersom jag har slicks på den cykeln. Inga dubbar med andra ord. Synd bara att det var 3 grader kallare när vi kom ner för backen från oss. Men men, lite kyla och kallt väglag ska väl inte stoppa oss. Det gick bra, inga vurpor.

Lampor trots efter soluppgång

Otroligt mycket dimma, nästan som att solen aldrig gick upp. Så himla magiskt och fint. Det blev inte mycket mer än 3 mil, men vi fick se både hav, berg och sjöar. Plus en del hästar och kossor också för den delen. Älskar att bo på landet. Vi varvade asfalt med grusväg. Trevligt varierat och bra blandning av backar nedför och uppför.

En görnöjd och en supersnabb cykelmupp med likadana jackor som älskar när tårarna sprutar av fartvinden 🙂

När vi hade någon mil kvar frågade sällskapet om det började gå tungt för mig. Och jodå, det gjorde det allt. Kändes som att jag tog i utan att det liksom gav något åt hastigheten. Såklart, så känns det när man inte har luft i däcket… Av med hjul och laga. Faktiskt årets första punktering för min del. Skönt för mig att det var kallt ute, för då fungerar argumentet ”men det går ju fortare om du gör det!”. Hur känner ni andra inför detta, ska man fixa sin egen punktering?

Skönt att någon annan kan fixa punktering

Så himla skönt att få cykla igen! Älskar det och hatar förkylningar!

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *