”Månskenscykling på fjälltopparna, nej jag menar i sanddynerna”

I kväll fick jag (Lisa) och Frida inte till det med en gemensam cykling och då är det ju så lyxigt att det finns fler Mtb-gäng i vår närhet, som också älskar att ge sig ut och cykla på stigar i mörkret, som man kan följa med. (För vem vill ge sig ut helt ensam, när det är så mörkt att man inte ser någonting alls mer än pannlampans lilla ljusstrimma? Och vildsvin, älgar, tomtar och troll lurar bakom varje krök? Ja, inte jag i alla fall…)

Team CYKLAMERA är ett sådant trevligt, inbjudande cykel-gäng. Varje torsdagkväll under hela den mörka årstiden (ja egentligen 52 veckor om året) bjuder de in alla som vill till ”Night rider”, det vill säga pannlampe-cykling i Haverdalsskogen, ett grymt fint naturreservat med underbara, slingringa cykelstigar. Deras torsdagskoncept är såååå kul! Och sååå jobbigt!!!
Först värmer vi upp i lugnt tempo på en lång rad. Det är härligt att se hela radbandet av cyklister och pannlampor framför sig när allt annat är helt svart. Sedan cyklar vi ett antal ”looper” i 10-minutersintervaller, i eget tempo, vilket innebär FULL FART – tack och lov ett väldigt relativt och personvarierat begrepp:) Här får alla den träning man för dagen själv vill ha. Några får träna sig på att cykla om (läs varva), några på att bli omcyklade men alla cyklar i sitt eget tempo och är förhoppningsvis nöjda med det. Upplägget är ett perfekt komplement till mina och Fridas vanliga cykelrundor. Som förhoppningsvis på sikt höjer flås-tröskeln några pinnhål och gör oss bättre rustade för att möta trötthetsspöket, när den typen av rundor kommer.
Avslutningsvis varvar vi ner på långt slingrande led igen och i kväll visade sig avslutningen bli den absoluta höjdpunkten.

”Som att cykla i fjällen fast på västkusten”

Det var cirka 5 minusgrader och månen gjorde ett gott jobb i försöket att ge oss en liten extra ljus-strimma att cykla i. Inte en gnutta snö, men när det är så kallt så gnistrar det ändå vackert på marken, i mossan och i träden. Eftersom det var så kallt hade sanden frusit, och som avslutning cyklade vi i sanddynorna längs med havet, i ett landskap som lika gärna kunde ha varit klätt med snö och skare. Det ljöd små lyckorop i ledet när vi cyklade upp och ner för kullarna. Den eventuella trötthet vi känt en halvtimma tidigare var plötsligt som bortblåst igen.

Upp och ner i sanddynorna, som bästa bikeparken…

Ja, jag kan bara konstatera att jag kan spara ännu ett fint, cykelrelaterat minne i bildbanken i huvudet. Bara att plocka fram när som helst jag vill drömma mig tillbaka till en fin vinterkväll i januari. Det här kallar jag cykellycka!!! För dagen i kombination med ett träningspass som duger mer än väl! På lördag ska det tydligen bli sol och kallt och då är vi ett helt gäng som ska ut och cykla i hop. Då blir det långcykling och go-fika. Vi kanske hörs igen då! Hej hopp!

/Lisa /happybikerchicks