Sustainable cycling!

Min arbetsvecka har fokuserat kring sustainability, hur vi ska arbeta med våra leverantörer och kravställa i våra upphandlingar. Jag känner mig väldigt priviligierad, min arbetsinsats resulterar i hur vi ska arbeta framåt i denna viktiga fråga. Att kunna påverka är en stor motivator.

Samtidigt började jag fundera på cykling och sustainability – hållbart cyklande. Cykling lyfts fram som ett bra och miljövänligt transportmedel samtidigt som cykling också är bra ur hälsosynpunkt. Vi rör på oss, många av oss dessutom i naturen.

Det pågår ett projekt för att få fler svenskar att vistas ute i naturen ”Friluftslivets 2020”, en satsning från Svenskt Friluftsliv och Naturvårdsverket. Nya stadsbudgeten gör förutsättningarna oklara men under 2019 startar förberedelser för att genomföra en rad arrangemang under 2020.

Red Bull Bike lyfter fram Sverige som ett föregångsland ”Sweden, as a country, is actively promoting mountain biking and pushing destinations to become MTB friendly, as studies show that mountain biking is the number one outdoor sport with most growth potential in the next 10 years.”

Samtidigt försöker man i och kring Göteborg inskränka cyklisters rätt att vistas ute i naturen.  Änggårdsbergen där jag ofta cyklar utreds under skrivande stund om cyklister ska begränsas till att få vistas endast på speciellt markerade cykelstigar. Där har man också försökt hindra cyklister på olika sätt genom sabotage men också genom att byta ut vanliga färister som cyklister kan gå eller cykla över till en typ som man måste klättra över (försvårar mer för äldre än för oss cyklister).

Kort och gott så har det uppstått intressekonflikt mellan olika grupper; fotgängare, löpare, cyklister och ryttare. Vissa grupper anser sig ha större rätt än andra, med vilken rätt och med vilket syfte?

Varför? Slitage av stigar ska vara en orsak och en annan att cyklister inte skulle visa hänsyn och cyklar fort på samma grusvägar som fotgängare vistas.

Slitaget är omdebatterat då det finns undersökningar som visar på att cyklingen inte sliter mer än att gå eller springa. Går eller springer man så breddar man stigarna i blötare, känsligare områden för att inte kliva i blött där cyklisten kör genom leran.

Vi cyklar inte heller fort på grusvägarna!? För en stigcyklist är grusvägen en transportsträcka. När jag håller i mina guidningar brukar jag säga att vi kör sakta uppför på grusvägarna och visar hänsyn, på stigarna kan vi köra fort nerför.

Förra helgen fick jag tyvärr med egna ögon se en cyklist som körde rally på en av grusvägarna i Änggården. Han kom fort genom en kurva utan sikt, körde förbi oss och mellan två promenerande damer. Det frysta gruset sprutade bakom honom och två tre meter framför damerna fick han sladd på en isfläck. Han körde omkull i hög hastighet och det var bara tur att han hade hunnit passera oss och damerna, annars hade vi blivit påkörda. Det är sådana som han, som inte visar hänsyn som får folk att vilja inskränka cyklisters lika rätt att vara ute. Jag vill fortsätta köra mina favoritstigar! Jag vill inte behöva lasta cykeln för att köra den till ett ställe där man ”får cykla” när jag har fina stigar runt knuten, det är inte bra för miljön.

Inte störa, inte förstöra – föregå med gott exempel så vi får fortsätta vistas ute i naturen på våra cyklar!

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *