Velodrom SM

I helgen så gick velodrom SM i Falun. Jag har inte kört så mycket velodrom förut så det var mycket som jag inte riktigt hade koll på, men jag bestämde mig ändå för att köra för den bästa träningen är ändå tävling. Det var väldigt få ungdomar som deltog i alla klasser. Det var inga tjejer som ställde upp i flickor 13-14 som är min åldersklass, så jag fick köra med flickor 15-16 i stället.

Vi åkte upp till Falun på fredagen för att köra träning på banan och  jag fick för första gången testa en startmaskin. Det såg lite svårt ut tyckte jag men det visade sig vara ganska enkelt.

Jag var inte särskilt nervös innan tävlingen. Jag hade inga förväntningar på att jag skulle placera mig bra, men jag tyckte att det skulle bli väldigt spännande att testa på dom här nya tävlingsdisciplinerna. Jag ställde upp i ett förföljelselopp på 1000 m och tidslopp (tempo) på 500 m.

Dagen började med kvalet i förföljelseloppet, det går till så att det är två cyklister som kör, dom startar på varsin sida av banan och loppet avgörs om den ena cyklisten kör ikapp den andra eller med tid på den som kör snabbast på distansen.

Innan starten var jag inte nervös men jag kände mig lite pirrig. Jag visste att om jag inte hade en av de två bästa tiderna så skulle jag bli utslagen och inte få starta på eftermiddagen. Jag ställde mig i startmaskinen och väntade på att signalen skulle gå. Sen kände jag ingenting, jag hörde ingenting, det var bara fokus och smärta. Jag visste inte hur många varv jag hade kört eller hur många som var kvar. Jag bara tvingar mig själv att fortsätta jobba och tänkte att någon stoppar väl mig när jag är klar. Jag gick i mål som i ett töcken och det tog flera minuter innan jag hade hämtat andan tillräckligt mycket för att fråga någon om vem som hade bästa tiden. Jag fick en chock när jag insåg att det var jag som hade kört snabbast! Jag som trodde att jag skulle vara flera minuter efter dom andra tjejerna.

Sen var det bara att vänta på nästa start som var tidslopp på 500m. Starten gick, nu var jag ensam på banan. Jag hade en känsla av att jag inte riktigt nådde samma hastighet som förra loppet. Precis som i loppet innan så stängde jag in mig i min lilla bubbla och i efterhand kan jag inte förklara vad jag tänkte eller vad som händer. Så här är det oftast när jag tävlar, jag hör inte vad publiken hejar men jag märker av skillnaden, när dom gör det eller inte. Den enda som jag verkligen hör är min pappa, det är som att mitt undermedvetna lyssnar efter hans röst och tar till sig allt han säger. Tyvärr, så förlorade jag 500m distansen med 0,5s men lyckades komma in på en andra plats. Jag var inte glad över det när jag gick i mål, jag var alldeles för trött för att känna något. Men nu i efterhand så har lyckan börjat komma, känslan var ungefär: wow jag har cyklat tre gånger på en sån här cykel och på en sån här bana, och jag tog ett SM silver.

Nu var det bara finalen på förföljelseloppet kvar. Jag visste inte vad jag skulle tänka om det här loppet. Antingen skulle jag åka hem med ett guld eller ett silver. Jag hade ingen aning om jag skulle kunna vinna det här men jag visste att den andra cyklisten (Julia Lyngbaek) var väldigt snabb och erfaren, men jag hade haft den snabbaste kvaltiden.

När jag satt fast i startmaskinen och väntade på att starten skulle gå hörde jag hur mitt hjärta slog högt och snabbt, kroppen var på helspänn och varenda muskel var redo att bara trycka när signalen kom. 10 sekunder kvar, det kändes som om jag rörde mig i ultrarapid! 5 sekunder kvar! nu är det dags, ge allt! 1 sekund kvar, tryck allt vad du har nu! 0 sekunder kvar. och allt är svart.

Efteråt sa dom att vi var otroligt jämna, vi var nästan exakt lika men på sista varvet så tappade jag lite och det räckte inte hela vägen. Jag förlorade med 0,3s, men vad ska man säga? Jag kunde inte var deppig det var fjärde gången någonsin som jag cyklar bana och jag tar två silver i en åldersklass över mig. Det var härligt att få visa för sig själv att något som verkar så omöjligt, faktiskt är möjligt om man vill tillräckligt mycket.

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *