När livet inte alltid ler emot en

Dagarna och veckorna går snabbt och jag börjar trots det smutsiga och slaskiga snötäcket som ligger kvar känna att vi nog börjar gå mot vår.

Härliga och ljusa våren och snart även cykeltider här hos mig, jag längtar! jag längtar men samtidigt finns lite oro och en rädsla att cykla också. Jag har inte cyklat sedan operationen och det känns lite läskigt att börja använda och belasta foten precis där den för några månader sedan var avsågad. Inte för att jag tror att den biten är något problem längre utan nu är det tån bredvid den nyopererade stortån som bråkar. Jag har råkat ut för vad vad 11% gör efter liknande operationer nämligen att tån bredvid mest troligt kommer ge upp och gå av.

Av som i en stressfraktur pga att den nu får verka som den största starkaste och tryggaste men i själva verket inte alls är den starkaste. Och vad händer? Den kämpar och kämpar men orkar inte dra det tunga lasset som både är balans och vikt och får då kommer en stressfraktur som ett brev på posten…. kanske i dag eller i morgon eller ja vet vet när den dyker upp…. kanske aldrig?!  ja det är vad som händer i min fot just nu, suck! 

Nu har det iof inte hänt än men jag är definitivt inte sugen på ytterligare en fraktur och heller inte på ytterligare en rehab period. Och faktiskt inte alls på att det inträffa precis när som helst eller inte alls och jag får bara vänta och se åt vilket håll det barkar. 

Därför känns allt lite tungt och tråkigt. Dessutom är det stressigt på jobbet, träning som ska bli av och barn som behöver tid och en massa föreningsarbete som ska göras i dessa årsmötestider. 

I all stress och press och massa måsten försöker jag vara positiv och se framåt, vissa dagar är tunga och man får kämpa lite extra och bita i hop. Det sänker mig lite men jag försöker vara positiv. Det hjälper nog lite att iaf försöka solen skiner ju trots allt och jag har många roliga saker att se fram emot. Träff med alla cykeltjejer i helgen med träning och spa, bara det är värt att dra lite extra på smilbanden för och snart kommer jag att cykla igen frågan är bara när. Hoppas på att det blir snart och att foten bestämmer sig för att läka nu.

Under tiden foten läker försöker jag göra det jag kan, mycket styrka och lite kondition funkar bra och simning också även om det inte alls blir lika ofta som det skulle behövas. Ja jag försöker göra det jag kan för att må bra och ha roligt, för att inte tappa träningsglädjen. För det är väl det det handlar om att träna och må bra. Att känna glädje! Lämnar tävlingstankarna åt sidan ett tag och låter kroppen komma tillbaka den ska få tiden att läka och med mycket bra träning och mat ska jag ge den förutsättningarna att bygga sig hel och stark igen. 

Men nu tillbaka till sista packningen inför helgen. Det ska bli så roligt att få träffa både gamla och nya bloggare med samma intresse, träningsvilja och glädje. Få utbyta tankar och erfarenheter i vår cykelvärld… ha en mysig fredag och en trevlig helg så får jag berätta mer om vår cykeltjejerträff i ett senare inlägg.

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *