Ofrivillig vila

Det finns oändliga diskussioner och åsikter om vila och återhämtning och jag tror själv att det är väldigt individuellt vad som behövs. Dels beror det på hur individens vardag ser ut, hur aktiv hen är, vilken idrott hen håller på med och på vilken nivå.

Jag är själv väldigt noga med min sömn och det ska mycket till för att jag ska rucka på mina 7.5-8h sömn per natt. Då jag jobbar heltid, tränar 1-2 pass varje dag, försöker hålla liv i mina sociala kanaler tillsammans med att underhålla relationer såsom familj och vänner så är sömnen oerhört viktig för att jag ska orka.

Jag har även majoriteten av mina dagar med ”lugna” träningspass för att inte bli för sliten i varken kroppen eller knoppen. Jag kan känna direkt när jag kört mer tuffa pass än vanligt både på hur återhämtningen blir och hur jag känner mig. Hela ”vilodagar” i form av att röra på sig så lite som möjligt är inget jag förespråkar, så länge jag inte är sjuk så tror jag på att vardagsmotion är minst lika viktigt som träningen. Även för elitsatsande så tror jag på vardagsmotion även om det kan vara svårt att hinna med i vardagen.

Angående vila vid sjukdom eller om jag känner mig hängig och omotiverad är något jag blivit bättre på med åren. När jag satsade på tennis så körde jag på oavsett hur jag mådde. Det var liksom inget val i min hjärna, träningen skulle genomföras så som det var planerat. Nu ser jag till att ändra pass om det inte känns bra, jag kan absolut ändra ett tufft pass mot ett lugnt distanspass om kroppen eller knoppen inte är med på banan. Någon ännu viktigare är att jag lärt mig ta det mer lugnt vid skada och sjukdom!

Jag har haft olycka i min familj som troligen orsakats av för mycket eller hårt träning när kroppen mått dåligt vilket varit nära att resultera i döden. När detta kom så nära inpå mig så fick jag en annan syn på livet, vad som är viktigt och vad som är värt det!

Nu har jag mått sådär i ca en vecka med orolig mage som började med en matförgiftning och sedan har det inte riktigt lagt sig. Skulle t.ex. kört ett tufft intervallpass på cykeln i torsdags, testade 3 intervaller som inte höll måttet så jag gav upp och gick och bakade och satte mig i soffan resten av kvällen. DET VAR VAD JAG BEHÖVDE. Visst fick jag aningen dåligt samvete och kände mig ”svag” men också duktig och förnuftig! I slutet av veckan innan det magonda lagt sig helt åkte jag också på en förkylning så igår blev det en dag ofrivillig vila. Vilket jag för några år sedan skulle varit rädd för att ta.

Bild tagen när jag avbröt mitt cykelpass för att jag inte klarade av det. Just då kände jag mig väldigt dålig och svag men det var vad min kropp behövde!

Hur ser du på återhämtning, vila och speciellt då vid skada/sjukdom? Ändrar du ofta i dina planer utifrån hur du mår för dagen?

Kram från Sofia

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *