Är du = din prestation?

För några år sedan kände jag precis så här. Jag var lika med min prestation. Att cykla snabbt var detsamma som att jag var en bra person. Att bli tekniskt duktig i skogen skulle göra att andra tyckte jag var en bättre människa. Ju högre watt jag kunde trycka i pedalerna desto mer älskvärd skulle jag vara. Detta gav enorm prestationsångest periodvis och ibland bröt jag till och med lopp för att inte få någon placering, så jag inte behövde bedömas. Jag vågade liksom inte försöka. Så sorgligt. Ännu mer sorgligt att jag absolut inte är ensam om dessa känslorna.

Vår prestation är ett mått på hur bra vi har tränat, på hur dagsformen är och en miljon andra omständigheter som faller olika ut vid olika tillfällen. Vår placering likaså. Den beror dessutom på hur bra alla andra har tränat och hur deras dagsform är. Det enda du kan påverka är dig själv. Sätt upp en plan och följ den, händer det något oväntat så gör en plan B – och viktigast; tro på dig själv! Du kan ju inte påverka de yttre omständigheterna ändå, så släpp dem.

Även om du är i ditt livs form och förberedd som aldrig förr, så går det kanske inte som du tänkt ändå.. Det är en del av sporten! Embrace it!

En viktig del är att sätta mål, realistiska mål. Tidigare satte jag tidsmål på varje lopp. Utan att titta på banprofil, utan att ha kört loppet innan eller ens räkna ut vilken hastighet jag skulle hålla för att klara tiden. Jag bara tog en tid rakt ur luften som jag tyckte lät bra och sen hoppades jag att det skulle gå. Hur många gånger tror ni jag blev ruskigt besviken och tyckte att jag var sämst i världen? Typ VARJE gång. Att använda SMART modellen är riktigt bra, läs mer om den här. Bicycling har också en bra artikel om målsättning – läs här.

Jag kan stolt säga att jag inte definierar mig själv med min prestation längre. Men det har tagit tid. Sista biten föll på plats förra sommaren när jag fick blodbrist. Att cykla 15 minuter (i en fart som att jag var på väg uppför Everest, trots att det var alldeles platt) och vara så trött att jag var gråtfärdig och faktiskt på allvar undra om jag skulle orka cykla hem igen gjorde att jag var glad för varenda sekund fysisk aktivitet som kroppen klarade av. Jag cyklade lopp fast jag visste att jag skulle komma megasist, men jag struntade verkligen i vilket. Att komma runt var en enorm vinst för mig! – Och vet ni vad? Det var ingen i min närhet som tyckte att jag var en sämre Elaine för att jag kom sist. Det var inte en endaste person som älskade mig mindre eller tyckte jag var en dålig människa.


Hur andra ser dig beror på hur du behandlar dem, vad du säger och vad du gör! Du är inte din prestation.

Så om det finns fler där ute som känner press och ångest inför motionslopp och tävlingar – sluta med det! Bums. Oavsett placering så är du en precis lika älskvärd partner, go vän, bra mamma, syster, moster osv! (Kanske inte precis timmarna efter förlust – men sen 😉)

Cykelkärlek och trevlig helg!

❤️

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *