Min bäste coach och peppare och lite om hur det hela började…

När började cyklandet för min del egentligen? Då menar jag inte hur jag lärde mig cykla som fyraåring eller hur jag använt cykeln som ett transportmedel till utbildning, sommarjobb och jobb genom åren. Inte heller när jag och Lasse (maken) någon gång i början av 90-talet köpte var sin mountainbike och var iväg till Säfsen på mtb-semester.

Erik på treårsdagen med sin nya cykel.

Min cykling är helt och hållet sonens förtjänst. Erik föddes för snart tolv år sedan och var snart ganska motorisk av sig. När han fyllde tre tänkte vi att det kunde vara dags för en cykel. Då var det ganska ovanligt med balanscyklar så vi köpte en liten robust cykel och tänkte att vi kunde montera av pedalerna tills han hittat balansen. Problemet var att han nätt och jämt nådde ner till marken. Lösningen blev att pedalerna fick sitta kvar och efter drygt två veckor cyklade han utan att vi höll i honom. På den vägen är det. När vi skulle gå en promenad i skogen tog Erik cykeln och snart gjorde han avstickare på småstigar bredvid grusstigen.

Nu är det bara mountainbike som gäller för Erik och han får snart börja träna i CK Master.

När han började skolan fick vi reda på att CK Master hade mountainbiketräning för barn. När de mindre barnen börjar träna brukar alltid en mamma eller pappa följa med gruppen och ha lite koll på sitt barn. Men vi hade inga egna mountainbikes så Erik fick klara sig själv.

Nu var det i alla fall hög tid att skaffa en riktig mountainbike och börja cykla lite själv. Jag bokade en teknikhelg för tjejer hos BikeinBergslagen i Nora och kände mig klart säkrare i skogen efteråt. När Erik var ute och tränade med klubben så tog jag och Lasse våra egna turer på enkla stigar i Skatås.

Så höll det på till tidigt förra året. Då blev jag tillfrågad av en av ledarna i CK Master om att vara med och starta upp en föräldragrupp i klubben. Först tänkte jag svara nej direkt, men efter att ha funderat en stund svarade jag faktiskt ja. Jag tänkte att, kan jag cykla mountainbike så kan alla! I april förra året startade föräldragruppen och efter det har jag cyklat de flesta lördagarna om vi inte varit iväg på Västgötacupen med Erik. På den ljusare delen av året är det träning även på torsdagar och då är jag också ute på en runda i skogen.

Idag är Erik snart tolv och en bra tränare, peppare och cykelfixare.

När det är uppehåll från cykelträningen i klubben så är Erik min bästa träningskompis och även nu på vintern försöker vi komma ut på en runda då och då. Erik försöker alltid peppa mig att våga mig på nya utmaningar och väntar troget när han har cyklat ifrån mig. När vi kommer hem från en tur tar han hand om min cykel och tvättar den tillsammans med sin egen. I gengäld vet han att jag och Lasse ställer upp och kör honom till träningar och tävlingar.

I mars ska min private juniorcoach få lite ledigt några söndagar, för i veckan lyckades jag samla ihop ett gäng goa föräldrar från klubbens föräldragrupp så att vi ska få gå på en kombinerad grund- och fortsättningskurs hos Kraftbolaget i Änggårdsbergen. Tänk om jag kan bli lite modigare eller klara att lyfta framhjulet över hinder och hoppa i småhopp. Vi får se vad några tillfällen på kurs kan ge. Kul ska det i alla fall bli!

Vem är din bäste coach, peppare och cykelkompis?

Facebook Comments

8 reaktioner på ”Min bäste coach och peppare och lite om hur det hela började…

  1. Vad härlig läsning! Kul med föräldragruppen också, det visar verkligen att cykling är för alla. Min bästa peppare är utan tvekan min partner Rob 🙂

    1. Ja föräldragruppen är verkligen kul och ger motivation att tänja aningen på gränserna. Innan jag tackade ja till att vara med och dra igång den så var jag mer av en ensamvarg. 🙂

  2. Vilken cykelglädje! Låter jättehärligt. I min familj är det bara jag som är cykelgalen. Ibland får jag med mig frun, men inte vid den här årstiden 😊

    1. Jag hoppas att du har andra som peppar och coachar dig när du behöver. Det är kul när man har familjen med. Bra att du får med frun den varma årstiden ändå!

  3. Härligt när man kan peppa varandra. 👍 Min man är min bästa coach. Vi gillar att cykla hela familjen, men jag är nog den som är mest på att vi måste ut. Kanske för att jag annars tränar mest inomhus. 😊

    1. Låter fint att vara ute alla tillsammans!
      Vi har det likadant i vår familj och sticker ut alla tre när vi kan. Men det är nog jag och sonen som är drivande och som är bra på att peppa varandra.

  4. Mina bästa peppare är gänget som fick in mig i cykel träsket! Killarna som cyklat i massor med år och deras flickvänner som precis som jag hittat sporten lite senare. Maken peppar också när vi är ute tillsammans men han cyklar inte riktigt lika mycket som jag. 😊

  5. Min sambo är min absolut bästa cykelkompis ❤️ Han är också min tränare och min mekaniker. Han är en grym cyklist och min stora förebild😍

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *