Mina fem cyklar

Jag har två cyklar som används frekvent. Min långfärdshoj och min MTB. Båda är köpta med tanke på att de ska kunna lasta mycket, och hålla ändå. MTB ska fungera till bikepacking i relativt tuff terräng och min långfärdscykel (som också används till pendling) ska kunna lasta mycket både bak och fram.

Bikepacking: För dig som inte känner till bikepacking så kan man enkelt uttrycka det som att man lastar cykeln med den packning man behöver på ett sätt som gör den smidig och terränggående. Man använder alltså inte sidoväskor som kan skumpa runt. Föreställ dig en fjällvandring, fast på cykel. Man använder ramväskor, stora sadelväskor, styrväskor och hållare fram på gaffelntill kanske vatten eller liggunderlaget. Målet är att man ska slippa ha något på ryggen.

På en långfärdscykel, som inte behöver ta sig fram i någon vidare terräng så fungerar sidoväskor, eller panniers, mycket bra. De lastar mycket och fördelar man packningen bra så känns cykeln väldigt stabil.

Långfärdscykel: Specialized AWOL. Den är cykeln är ny för mig. Jag bytte den från en Surly cross check för att jag inte hade fästen för skivbromsar på Surlyn. Men min AWOL är, utan att överdriva, den bästa cykeln jag har haft. Den är så skön och det går åt så lite enegri att ta sig fram. Nu är det förstås dubbdäck på, och då krävs det såklart lite mer energiinput. Det ska bli kul att testa den lite mer slimmad i vår. Jag gillar bockstyre det ger många valmöjligheter. Ibland får jag för mig att ha mustachstyre också, det hade jag när jag var gravid. Helt perfekt då, så man kan sitta lite mer upprätt. Ramen är förstås i stål, det är standard i min värld. #specializedawol

MTB: Surly karate monkey. En 29′, ramen gjord av stål. Dämpare fram, en fox (… nej jag vet inte vad den heter). Det här är den enda cykel jag köpt ny och hel. Annars köper jag begagnat eller delvis begagnat. Jag gillar inte att cykla med plattformspedaler i skogen. Jag är inte tillräckligt duktig för att inte sitta fast. Hur hoppar man med bakhjulet då liksom? #surlykaratemonkey

Sen har jag ju en del andra cyklar, men dem används inte lika ofta.

Jag har en grymt sexig italiensk, Colnago sprint (med Campagnolo Athena-grupp) från 80-talet. Den är den tjusigaste cykel jag skådat (den som hänger överst i bilden nedan! Den undre i bild är för övrigt min mans Godspeed, byggd av Johan Pettersson i Göteborg). Den använda jag väldigt mycket när vi bodde i Köpenhamn för ett par år sedan. Där passade denna lätta dröm fantastiskt bra. Just nu vilar de på takbjälkarna i vårt torp. Självklart är det en stålram.

Sen har jag en ihopfällbar Bropmton. Den är skitbra när man ska resa. Jag köpte den för att jag skulle bo några månader i München, så jag ville smidigt kunna ta med en cykel på flyget. Den cyklade jag ca 4 mil på varje dag i tre månader. Succe! Den passar ju även det svenska, något trångsynta, SJ väldigt bra. På SJ är det inte lätt att ta med en cykel. Men en Brompton fungerar alltid!

Sen har jag en stadscykel som är fixerad. Den använde jag till och från jobbet i Köpenhamn. Nu står den  i vår lada, och används aldrig. Här, där jag bor nu, är det alldeles för mycket backar för att använda en fixie (vet du inte vad det är så googla). Det är från början en landsvägsram som jag tagit bort färgen på, låtit den rosta i ytan en aning och sedan linoljat. Oljan gör att den inte rostar mer, och ytrosten gör att den ser riktigt skabbig ut, så att inger stjäl den. Det har fungerat perfekt i Köpenhamn. Trots det något underdimensionerade lås jag använt.

Facebook Comments

3 reaktioner på ”Mina fem cyklar

  1. Kul att läsa om dina cyklar! Jag är lite tvärt om mot dig tror jag, för jag kör på plattisar i skogen och är rädd för att sitta fast…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *