Motionslopp med Sabine

I söndags var det dags – Sabine och jag skulle köra ett av de största motionsloppen här i Perth. För hennes del var det del av förberedelserna inför Race Across America och för min del ett bra tillfälle att få in baskilometer och cykla med trevligt sällskap.

Starten gick strax utanför Perth och Sabine hämtade mig kl 04:30 på morgonen. Vid det laget hade hon redan varit uppe några timmar – hon vaknade kl 1 och kunde inte somna om så hon tyckte att det var en bra ide att jobba, kolla på film och plocka hemma.

Motionsloppen har några tusen deltagare och det fanns tre distanser att välja mellan – 2 dammar, 3 dammar och 5 dammar som var 205km och med ca 2700m klättring. Både Sabine och jag behövde km så vår tränare hade anmält oss till den längre rundan. Under veckan hade jag cyklat några hundra km, till skillnad från min tyska kompis – hennes mål för veckan var 1000km+ och dagen innan hade hon cyklat lite drygt 255km, inklusive ett kuperat träningspass.

En lite annorlunda utstyrsel…

Det var ganska kallt när vi kom ner och vi kände oss inte så jättetaggade till att börja med. Kl 6 började grupperna rulla ut men eftersom vi inte var speciellt intresserade av att få någon jättesnabb tid startade vi ganska långt bak. När vi väl kom iväg var det skönt att börja få upp värmen lite. Vi cyklade med några grupper till att börja med men efter den första backen bröts fältet upp. Både Sabine och jag är ganska snabba uppför så vi körde på i eget tempo.

Innan start 🙂

Vi stannade vid första vattenstoppet för att gå på toa och äta en banan. Strax efter det fick jag min första punka. Vägarna utanför Perth är ibland lite ojämna och jag tror att det var en lite glasbit som orsakade punkan. Vi fixade och trampade vidare. Ca 30km senare fick jag punka igen, samma däck. Vi fixade, jag oroade mig lite eftersom jag ’bara’ hade med två slangar. Som tur var var vi nära lunchstoppen och där fanns en cykelmekaniker som sålde slangar och reparationsgrejer. Jag köpte två nya set och vi åt lunch i godan ro.

Efter 80km eller så hade jag börjat få lite ont i senan bakom knät. Jag har aldrig haft det tidigare och det gav inte heller med sig. Jag vet inte riktigt vad de berodde på kanske pga ny cykel med kortare vevarmar? Efter lunch var det riktigt illa och jag funderade på om jag ens kunde fortsätta. Sabine tipsade om att jag skulle byta position i sadeln, köra på lättare växel och ändra belastningen, plus att köpa antiinflammatoriskt när vi kom till en bensinmack.

Vi tog oss vidare, mellan 120 och 140km var det riktigt obekvämt men efter ännu ett stopp och ett par antiinflammatoriska smärtstillande tabletter blev det bättre och vi körde vidare. Uppför, nerför, upp igen och ner igen. Jättefina vägar, härliga backar och perfekt temperatur. Helt plötsligt var vi vid den sista dammen och det var bara en rejäl uppförsbacke kvar, sedan nerför ända till målgången.

Jag hade bävat lite inför dagen och tänkt att det var rätt långt och backigt och jag var helt säker på att det skulle kännas segt och långdraget. Tji fick jag! Jag fullkomligt älskade varenda kilometer och det var ett av de trevligaste motionsloppen jag gjort 🙂

Idag är baksidan av mitt ben svullet och blått. Det gör ont när jag belastar det och jag tror att jag måste vila och en sedan ska jag se till att göra en bra bike-fit så att skadan inte kommer tillbaka.

Ha en bra vecka!

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *