Coachning pros & cons

Det är svårt detta med coachning tycker jag. Olika individer ser nog olika plus och minus med det. Tidigare i min tennissatsning så har jag alltid haft engagerade tränare även om jag inte haft en egen coach. När jag slutade med tennisen 2015 tyckte jag det var så skönt att styra över min egna tid och egna träning utan att behöva ha vissa träningar och tider att passa.

Idag har jag valt att ha coach igen och jag är delad i över hur jag tycker om det. De flesta dagarna tycker jag det är jättebra, alla pass jag ska köra är planerade i förväg och jag behöver inte riktigt tänka, bara göra. Men det kan också vara en nackdel, jag känner ibland viss press när min kropp eller knopp inte känner för ett visst pass men om jag inte gör det kommer det markeras som rött i kalendern viket antyder på misslyckande i mina ögon.

Jag skaffade coachning i september efter sommaren 2018 då jag blev frälst i min nya idrott, triathlon. Jag vill bli så bra som jag kan med allt annat i livet som pågår samtidigt men det viktigaste av allt att vara skadefri. Därför bestämde jag mig att någon annan med erfarenhet av idrotten får avgöra hur mycket, hur hårt och när jag ska träna.

Nu har det inte riktigt blivit som jag tänkt mig, min kropp är tydligen väldigt skadebenägen när det kommer till löpningen. Jag och min coach har lärt oss på vägen och hoppas att efter när denna stressfraktur i bäckenet läkt hitta en annan väg runt för att jag ska klara av att prestera ändå.

Skadan har inneburit många röda pass i träningsplaneringen och diskussioner med coachen om hur vi ska lägga upp det. Hans uppgift att anpassa schemat efter min form, mina mål och att hålla min motivation uppe trots bakslag tycker jag har gått bra. Men jag har känt att jag tappat hoppet lite i och med att det troligen inte blir några tävlingar denna sommar pga skadan. Därför debatterar jag med mig själv om det är värt att ha coachen kvar ända runt till nästa sommar då jag hoppas kunna tävla igen, för att vi båda lär oss om min träning och kropp på vägen eller om en paus kan vara sunt för att börja igen efter denna sommaren/när skadan är läkt.

Även om jag har coachning gäller det att kunna lyssna på sin kropp och frångå schemat om det inte känns rätt. Det är något jag tagit lärdom av. Min coach kan ju inte veta i förväg hur mår om jag t.ex. har mycket på jobbet eller sovit dåligt. Bara jag har ansvar över mina actions, sedan är coachningen och planeringen ett stort hjälpmedel för att underlätta.

Skulle vilja ha lite tips här. Hur hade ni tänkt i denna frågan kring att ha kvar coachningen eller ta en liten paus?

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *