När man får feeling…


Så var det då dags att damma av racern, en ny bekantskap sen förra året! Då menar jag inte sporten som så utan min fina nya cykel, och cykeln är inte ny men ny för mig och vi har blivit riktigt goda vänner!Känns som förra ägaren som jag gillar skarpt är med mig i de tyngsta backarna och läskigaste utförskörarna!

Som sagt var det dags för premiär på smala däck för någon helg sedan! Familjens kalender är ganska späckad så det fick bli en tvåmans tur med maken!

Vi rullade en av favvorundorna  längs kusten genom gröna vårfält och ljuva dofter fyllde lungorna!  Där delar är alldeles ny och sammetslen asfalt med andra ord super förutsättningar för lyckorus….
Men det kom aldrig..
Tankarna snurrade givetvis..
Är landsvägstiden förbi, kanske jag bara ska cykla Mtb
Men min cykel då och alla dessa tillfällen med magiska  stunder där landskapet spelar upp den vackraste film man bara kan tänka sig!
För mig är det som ett ständigt skådespel från naturen när jag cyklar, förstärkt av dofter som gör att färger och scenarion runt om mig exploderar och lämnar minnen för livet!

Varför fick jag inte känslan..

Hallandsloppet 100 km…
Japp då var det dags..tiden fanns plötsligt i familjens kalender!
Jaha.. å inte kunde min Lisa vara med heller.. jobb i hennes kalender..
Hur ska det då gå ..
Cykla utan feeling och utan Lisa som ger en energi när man tappat den i något vägskäl!

En spontan klunga bildades i brådrasket och plötsligt var vi elva cyklister!

Med en väderprognos som visade snö och rejäl vind är ju en elva manna klunga ett härligt kort att lägga mot vädergudarna!

Mötesplats trettio minuter innan start och vår för dagen  eminente coach Bosse körde en genomgång av loppets strategi och en påminnelse om säker cykling! 

Tefatsflingorna av snö hade som tur vad smält bort då starten gick men vinden förblev!
Motvinden kom från alla håll och kanter, men jag fick höra en gång att man ska tänka att motvinden är ens bästa vän!
Det gör en starkare en Pippi!

Efter sisådär femhundra meter missade jag världens största potthole och givetvis var punktering ett faktum!!
Jaha där sinkade man tio andra stackare…
Men vilket gäng… inga ledsna miner utan tålmodig väntan och sedan full rulle igen!

Jag tror det var efter tre fyra mil som jag märkte det!
Räven raskar över isen…ett par varv med Doktor Snuggles flyger till…och En elefant balanserade…på repeat ! 
Det är när sångerna och alltid dessa barn visor möjligt  något intro till någon gammal serie som Dallas, börjar komma ur min mun.. ja ibland både högt och lågt som det händer…

Feeling! Jag fick feeling… så där så att kroppen bara bubblar av lycka!

Lycka fylld med tacksamhet för att jag är jag, för livet, för att jag kan, för att jag vill och för att jag inte är ensam utan att jag har någon, till och med många att dela lycka med!

Äntligen….. det är inte över, min vänskap med min fina cykel, än har vi många mil och många minnen att skapa tillsammans!

När man får feeling kan det ibland bli oreda i klungan..
Då man samtidigt ligger först och bör hålla det satta tempot..men 
benen liksom trampar av sig själv, sjunger och blir som en ko på grönbete!
Energin flödar och livet ler!

Ett nytt utryck kom till idag…
När klungan blev lite utdragen och vi äntligligen hörde kontakt blev det nog till ordet attack..i mina ben!! 
Men idag fick fick jag och min cykel allt unna oss lite feeling ute på banan!

Men som någon sa, man är inte starkare än gruppen,och det är ju tack vare vår spontana klunga som dagen idag blev till ett nytt färgstarkt minne i mitt cykelliv!

Ett stort tack riktar jag till mina vänner i vår härliga klunga!

Frida / Happybikerchicks

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *