Jag ägde vägen!

Jag hämtade ut min nya racer men fick inte möjlighet att ta mig ut med en gång, schemat var fullt av andra åtaganden. Cykeln stod i hallen och bara väntade.

Så i lördags morgon vaknar jag vid 5 snåret och kan inte somna om, jag vet att cykeln står där och jag vill bara en sak – ta mig ut! Så tyst jag bara kan rotar jag fram mina cykelkläder och mosar i mig två bananer, ingen bra frukost men det får duga. Slang, pump och annat struntar jag i, har inte tid.

Solen är på väg upp och daggen glittrar i gräset. Luften är frisk och samtidigt lite kylig mot mina bara ben. Fåglarna kvittrar och jag får en alldeles euforisk känsla. Jag trampar ut ur stan och känner hur jag trycker på lite extra och lite till, vilken respons i cykeln – jag blir helt lycklig.

När jag kommer ut på landsvägen spricker molnen upp och solen kommer fram, inte en människa eller bil syns till. Jag kommer till en kuperad del av rundan som går genom skog, mellan fält och upp på en höjd med lite utsikt över Bohus. Jag pressar på nerför, ligger mitt i vägbanan och har en känsla av att jag äger vägen. Vilken underbar känsla!

När jag kommer hem några timmar senare har familjen precis hunnit vakna. Det här ska jag göra om, sticka ut med racern innan resten av världen hunnit vakna.

Hörs snart igen!

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *