Uppsala Shimano landsväg

Så var det dags för årets första motionslopp. Äntligen skulle jag kunna säga men så kändes det inte alls. Skulle ju vara stark snabb och uthållig nu! Vad hände?

Ja, lite fjärilar i magen alltså men även förväntan. Det är ju som ett lyckopiller att komma i mål trött och tom med känslan av att ha kämpat och gjort sitt bästa.

Genomgången innan var klara besked låst klunga hela masterstarten. Som var i nästan hela första milen då snittet såklart sjönk en hel del. (28,3) Att sedan cykla Belgisk kedja resten. Låsa i längre backar, ja mera ”slakmotor” när man pratar Uppland. Att gå bak och vila och inte följa med i snurren om man blir trött. Vi väntar inte på någon. Alltså punka får man sköta själv och trampa i mål så gott man kan. Ett planerat stopp i Härkeberga efter 80 km. Det var Informationen vid genomgången.

Andreas har genomgång innan loppet.

Vi var stommen till vår Vätterngrupp som cyklade och några som ska cykla med andra gäng som ville vara med. Ett genrep kan man säga och det andra blir om två veckor på Siljan runt som är lite av en hemma tävling för oss i Brudpiga.

Lite kort om hur loppet gick var att det gick rätt fort i början så redan efter några mil kände jag att det här kommer att bli tufft för mig! Ställde in huvudet på att klara mig fram till stoppet. Försöka köra energisnålt även om det gick lite ojämnt i klungan i bland. Fick täppa några luckor i ledet ibland och sådant stjäl energi. Men har otroligt peppande kompisar som höll humöret på topp. Vid depån var jag rätt trött tog en bulle, fyllde flaskan och hann sätta mig en stund. Men var så trött att jag missade att det fanns godis! Då förstår ni. Men det gick hyfsat att komma igång igen. Nu började kampen emot vinden så varje gång man kom fram fick man känna på vind. Jag får kämpa för att inte tappa för mycket fart. Flera gånger ber lagledaren oss att dra ner på farten och tajta ihop gruppen. Köra bättre i klungan för att vi ska orka ända in. Men medan kilometrarna börjar ticka ner känns det mer och mer som att jag kommer att klara det. Snart kanske tornen på domkyrkan och slottet på sin kulle kommer att synas på slätten? I varje kurva sträcker jag på mig för att kanske få en glimt.

På slutet tappar en kille i gänget sin cykeldator och ropar först – skit i den! Men vi bestämmer att den ska med så alla gör ett snabbt stopp. Datorn är med och vi rullar vidare. Maffig avslutning inne i Uppsala med domkyrkan och slottet som visst ligger på en backe. Men tror att det var mycket tuffare att cykla uppför den backen de andra gångerna jag cyklat loppet. Några åskådare hejar glatt bla. Catarina Willman som tagit några av bilderna.📸 Och trött är jag i mål, där och då betyder inte tid eller snittfart någonting jag är i mål.

Okej, jag vill ha en läsk!

Tack hela toppen gänget som jobbade tillsammans för att fixa det här, ni är bäst.

Hela gänget i mål , ingen behövde cykla ensam i mål.
Medalj runt halsen , sliten och trött lämnar jag borggården och alla härliga cyklister som vimlar runt i solen.
Hoppas att vi ses igen Uppsala Shimano landsväg!

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *