Teknikträning a la Happybikerchicks

Plötsligt händer det…Vi byter ut våra långpass a la modell njutarcykling till målmedvetna, envetna teknikpass!!! Nja, målmedvetna och målmedvetna förresten…Att vi ägnade söndagens cykelpass åt branta backar, såväl uppför som nedför, har nog mer med vår överlevnadsinstinkt att göra…

Det började så här. För ganska precis ett år sedan var vi på världens grymmaste Mtb-helg för tjejer med Bike in Bergslagen i Pershyttan/Bike in Bergslagen utanför Nora. Där fick vi träna teknik så det stod härliga till, i sällskap med 50 tjejer i alla möjliga åldrar. Lära oss olika tekniska färdigheter på tränings-stationer på förmiddagarna och testa dem i skogen på eftermiddagarna. Herrejisses så kul att cykla med tjejer som var  duktigare än oss…Så stärkta och peppade satt vi redan i bilen hem och planerade för alla teknikpass vi skulle göra på hemmaplan. Och hur mycket tekniskt skickligare vi skulle hinna bli till nästa år.

Trycket på detta populära läger är stort och vi knep våra platser redan i november. Lisa brukar i det vanliga livet inte vara den som precis överdriver sina prestationer, hon brukar heller inte bli anklagad för att vara mytoman. Men inför anmälan till Nora MTB-weekend sa hon med den barskaste stämma hon kunde uppbringa att krysset skulle sättas på alternativet ”Avancerad” när vi skulle välja vilken grupp vi bedömde oss tillhöra.

Så därför var söndagens cykelpass vikt till teknikträning i sista sekund. För på fredag bär det av till Nora igen…

Upp och ner och ner och upp…

Som tur är har vi ju världens, i vårt tycke, bästa lekplats runt husknuten. Vilket gör det väldigt enkelt att vika ett pass åt bara teknikträning. Och varje gång kommer vi ihåg hur kul det är att vässa skillsen på både drops och klättring i svårbanad terräng. Och att ägna en minut eller två till att hitta bästa vägvalet över hinder i olika former.

Lätt som en plätt…när man står bredvid…

Ibland gör vi framsteg, om så små, och ibland slår backen till och modet sviker. Men på det stora hela och i långa loppet så är det ju förstås så att man blir bättre på det man tränar på. Eller som en klok kompis sa häromdagen. Man måste inte vara bra för att börja men man behöver börja för att bli bra.

Läsa vägen, pröva, göra om…

Nu får det vara färdigtränat inför helgen och vi ser fram emot en kanonbra helg i Nora där både mod och flås kommer att utmanas. Frida hävdar fortfarande att hon var under typ pistolhot när hon gick med på att anmäla sig i högsta gruppen, men Lisa står fast vid sitt drag med motiveringen… ”OK, vi kommer förstås att vara sämst i den gruppen, men vi har jädrigt starka ben så vi kommer inte att ”sinka” någon och vi kommer få grym inspiration”.

Dessutom går det alltid att byta ner sig på eget initiativ resonerar vi vidare. (Eventuellt kan man också bli tvångsnedflyttad känner vi just nu). Och sedan är det ju förstås inte på liv och död, utan bara en riktigt rolig helg med mängder av sköna Mtb-tjejer i alla åldrar och nivåer…

Nåväl, vi har chans till ett sista träningspass i bilen på väg upp. Det är ett beprövat trick vi redan använt oss av, en annan gång då vi ”råkade” anmäla oss till steg tre när vi inte ens gått grundkursen. Då körde vi snabbversionen i form av ”brevkurs”. Kan hända att det blir repetition av de kapitlen väldigt snart…

Lite teori i bilen är aldrig fel

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *