Siljan runt

Eller historien om att jobba i tanken.

Ett motionslopp på hemma plan på kända vägar och helt rätt i tiden för att prova formen inför Vätternrundan. Så tänkte vi i vår grupp när vi skulle cykla. Att regnväder också var inplanerat var bara att acceptera och planera utifrån. Så ganska mycket tid lades åt att packa ner ”rätt ” kläder. Ändå lyckades jag glömma mina ärmar som lyckats rulla i väg. Visst finns det försäljning vid starten men när man har lite för många ärmar redan (10+) känns det som en sista utväg. Att köra utan var inte att tänka på i 8 grader och regn. Hade en långärmad tröja med svarta ärmar så fick ha den och klubbtröjan under, gjorde inget att det blev ett lager till underhuset! För övrigt var jag bra klädd så länge jag cyklade, väl i mål var det en annan sak. Snabbt komma i torra varma kläder!

Loppet är 160 km och går runt sjöarna Siljan och Orsasjön. Det går även att välja att cykla bara Siljan 120 km eller Orsasjön 70 km.

Loppet i sig fungerade bra de första milen, klungan jobbade bra om än lite snabbt. Lite lätt att gå på för tufft i backar när man är stark och känner sig pigg. I min klunga har några cyklister överkapacitet för vår fart och de drar gärna på utan att tänka sig för ibland. Det är inte mycket men den där halva kilometern för snabbt i backen kan vara avgörande för oss som behöver hushålla med kraften. Farten tar man lätt igen genom att gasa lite extra på platten och nerför då det inte kostar lika mycket kraft att cykla fort.

Själv blir man lätt hemma blind , men man hör ju att många tycker att det här är ett av Sveriges vackraste lopp.

Jag tycker att det är lite läskigt med vattnet på vägbanan som gör att det släpper lite och att bromsarna nästan inte tar. Är lite rädd måste jag erkänna men fokuserar på att vara förutseende och ha blicken långt fram i klungan.

Jag kände att kylan tog mycket energi, lätt att glömma bort att dricka när det inte är varmt och man blir törstig. Jag valde att cykla med ganska otympliga neoprenhandskar så det var supersvåra att äta. När jag väl lyckats få upp en bar ur ryggfickan, tappade jag halva! Svårt att balansera klädvalet, varm och tom eller kall och mera energi.

Vikarbyn som ligger innan Rättvik, jag börjar bli lite seg efter några rejäla slakmotor.

När man cyklat ca 11 mil kommer en ganska jobbig backe i Tällberg. Här hade vi planerat stopp för att kissa och påfyllning av vatten. Ja, med en hel flaska kvar och inte kissnödig och med krampkänning tog jag beslutet att rulla vidare tillsammans med en kompis som rygg. Tanken var att hinna cykla några små tvära backar i mitt tempo innan klungan kom i fatt och sedan mobilisera kraft att gå med igen.

Genom Leksand har ganska många kompisar gått ut och hejat trots det regniga vädret. Klubben är dessutom flaggvakter i korsningar så här får jag lite kraft i det. Tankarna som innan Leksand gick ungefär i banorna att det vore lika bra att åka hem för nu är det slut i benen är nu mera att lika bra att cykla i mål! Blir ju bökigt att hämta bilen sen. När vi är på väg ut ur Leksand blir vi ikapp cyklade av klungan och jag lägger mig bakom. En enorm svans ligger bakom nu.

I det här skedet gäller det att jobba lika mycket med tankens kraft som med benen. Mitt mantra blir en backe i taget, håll hjul!

En fördel man har som hemmaåkare är ju att man känner igen vägen. Just här emellan Siljansnäs och Sollerön brukar vi cykla våra intervallpass på onsdagsträningarna . Så det är bra att tänka på hur långt hinner vi på första intervallen osv. På något sätt hänger jag kvar i rullen till Sollerön och i sista backen slår tempot av och vi snyggar till leden för att cykla snyggt och samlat in i mål. Ingen av de cyklister som legat i svansen cyklar om vilket verkligen är en riktig No-no på motionslopp. Har du fått vindskydd under loppet rullar du snällt in bakom i mål. Är det tävling är det en annan sak såklart!

De sista milen mellan Siljansnäs och Sollerön berstår av mycket skog och sega backar. Många backar där trötta cyklister som sladdar i klungan kan åka av!

Så summering av loppet är att jag är besviken över att inte kunnat bidra mera i gruppen och att jag kände mig svag.

På plus sidan hängde jag ändå i och kom i mål fast det kändes omöjligt ett tag. En bra erfarenhet då man alltid får dippar under lopp.

Vi hade samma tid som förra året då solen lyste och det var vindstilla så det var starkt. Kanske kommer jag att vara mera positiv när tiden går lite.

Bilderna är tagna av Johan som åkte runt och hejade, langade på flera ställen. Hörde någon en klocka som ringde var det han!

I stället för en medalj får alla välja en dalahäst . När man cyklat 10 gånger får man en större modell. Det finns en kille som cyklat alla 52 loppen. Tänk vilken imponerande samling han har.

Facebook Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *